Aftonbladet – 15 maj 1855, sida 3

vore af samma tanke som dessa män; då vore åtminstone min börda lättad., ) Efter måltiden räcker han egenhändigt Gummerus kongl. hofpredikantsfullmakt och sedan vänder sig konungen till hjeltens hustru, öfverlemnande henne en guldmedalj för tapperhet i fält med vidhängande svärdsordensand. Ni, min fru, fäster nu denna dekoration, såsom vedermäle af min kungliga nåd, på er mans rock; skada att det icke är på den af kulor genomskjutna rocken., Nigande ända ned till golfvet mottog Helena ordensteeknet; blyg och rodnande framträdde hon till sin man, efterkommande sin konungs befallning. I detta ögonblick vexla de båda makarne betydelsefulla blickar. . Sedermera lät konungen utdela tapperhetsmedaljer åt de af allmogen, som mest utmärkt sig i bondkriget; hvaribland Erik Henriksson äfven blef ihågkommen. Den tappre Jan :Janson var af sjukdom hindrad att infinna sig i prestgården. Den som ej synes, den glömmes; prosten Wickmanhade uppdrag att verkställa utdelningen; när den var slutad fanns ingen medalj öfrig för Jan Janson. När detta nådde. Gummeri öron blef han högst-obehagligt öfverraskad. Dristigt steg han fram till konungen och anmälde förhållandet. pHvarföre höll han sig icke framme ? frågade konungen. pHan är sjuk, eders majestät. . Nu är det för sent; saken kan ej hjelpasn, svarade konungen. Dagen derpå stod Erik Henrikszon, med ) Historiskt; men dessa ord yitrades icke vid-detta