Aftonbladet – 15 maj 1855, sida 2

uppfylla hans önskan, då hans resonnement i grunden är riktigt och behjertansvärdt, och redaktionen genom flerfaldiga bref och insända uppsatser, hvilka dock utrymmet ej tillåtit oss meddela i bladet, kunnat öfvertyga sig att hans åsigter delas af en stor mängd menniskor i landet. Låt oss säga det rent ut: det inre Ryssland är en ännu farligare fiende än det yttre; derför må vi börja att besegra det förra. Men vi må icke föreställa oss att dess tendenser, skaplynne och inflytelser finnas ensamt hos en viss klass eller ett visst parti. Dess besmittelse röjer sig lika så väl bos den krypande lycksökaren som hos den maktens idol för hvilken han tänder sitt äckliza rökoffer, — lika så väl hos valmannen, h. !ken, för att behaga sin landshöfding eller borgmästare, med sin röst underbygger servilism : i riksförsamlingen, som hos den servile riksdagsmanne: sjelf. För att bryta med det inre Ryssland fordras en viljeoch kraftyitring af hel: samhällskroppen, både folk och stsrelse. Besluter konungen att göra slut på neutraliteten, hvaraf Ryssland dragit och alltid måste draga största fördelen, och att bryta med dec politik som insändaren, väl icke utan allt skäl, karakteriserar gåsom bernadottska familjetraditioner; då se vi sannerligen icke huru han skulle kunna, tvertemot våra största koaunga:s seder och exempel, undgå att. hos folkrepresen tationen söka sanktion af en sådan förändring i politiska grundsatser, — en sanktion, hvarförutan armens uppträdande skulle sakna sin bästa moraliska kraft. Det synes oss ej heller rätt möjligt att regeringen i sådant fall, då den som bäst behöfver all den lyftning, styrka och sjelftillit som endast finnas i medvetandet af folkets fulla bifall och förtroende, skulle kunna ånyo presentera sig inför natiotionen med samma rådgifvare som de sist församlade ständerna så kraftigt förklarat vara i saknad af folkets förtroende, — en dom, som icke jäfvas af det bortfuskade åtalet inför riksrätt. Men vi spara den utförligare behandlingen af detta ämne till dess vi först fått gifva offentlighet åt det återstående af vår insändares artikel;