Aftonbladet – 15 maj 1855, sida 2

de öfriga staterna. Krossades reaktiohs-ligan öfverallt, aflägsnades i alla länder de resktionära intressena ifrån makten och inflytelsen, så vore derigenom alla de band afhuggna hvarmed 1yssa politiken nu håller dessa länders regeringar mer eller mindre i sitt bero ende; folkens vilja skulle allestädes vara samstämmande att med förenade krafter motstå Ryssland; och huru mycket denna makt såmedelst skule försvagas, och motståndskre!terna mot densamma förökas, säger sig sjelft. Det lama och lumpna sätt hvarpå både kris och underhandlingarne hitintills under n ra två år blifvit förda mot folkens gemensamma. fiende, hvaraf kar också detta härrört om c ifrån de reaktionära intressenas öfvervägauvd inflytelse, som hämmat och tillintetgjort a! energi så i handling som rådslag; — sådan: Ligger ju nu öppet och klart för allas ögo.. Men den djupa och omfattande folkröreil:c som nu pågår i England, och opinionensi öfriga länderna allt mer och mer fentli;s stämning mot reaktionen, utvisa ock att nationerna ändtligen begynna inse hvad deras fric tillhörer, och skulle, i följd af påtryckning utaf denna opinion, vestmakterna ändtligen b.sluta sig till hvad längesedan bort vars gjordt, eller att mot alla preussiska hamnar sätta i verket ett strängt blokadsystem, så at de materiella intressena i Preussen efter förskyllan finge smaka frukten af sin fegu i och egennytta och svida för berlinska kabinettets oefterrättliga politik, så lider det vil också intet tvifvel att opinionen i Tyskland skulle blifva nog stark föratt derstädes bryt: den reaktionära ligans välde, trots dennas möktiga hjelp af Nikolai kanoniserade byxor. Utan ett sådant emot Preussen strängt utförd: blokadsystem, hvilket gifver opinionen i Tyskland nog makt att förmå preussiska regeringen till att afstå ifrån dess mer än ryss vänliga politik, kan ej kriget mot Ryssland föras med eftertryck och kraft, skola vestmakternas ansträngningar sannolikt blifva i det stora hela knappast mera fruktbringaude hädanefter än hitintills; och, i förbigående sagdt, synes det insändaren, i det skick sakerna nu mera kommit, som Sverge vore för dess uppträdande i kriget på vestmakternas sida ovilkorligen berättigadt att yrka anordnandet af ett sådant blokadsystem emot Preussen, såsom enda tillfyllestgörande bev set och garantien för att det är deras fasta besiut att föra kriget med tillbörlig energi och så att det kan leda till något afgörande resultat. Tasändarens mening är visserligen icke att detta vilkor skulle vara det enda, utan blott det första och ett verkligt conditio sine qua non. Ty innan man ger sig i lek, bör man väl ock se till huru denna skall kunna föras till ett godt slut; och för ett sådant slut ser det nu mera, vi upprepa detta ord, efter alla de ofantliga rustningar Ryssland under ett och ett halft års tid oförsvarligen förunnats rådrum att göra, temligen mörkt ut, så vidt icke Preussens monark rent ut nödgas att gå ifrån sin nu mera öppet intagna ställning af rysk allierad, och derigenom Österrikes oupphörliga men billiga tvekan samt tyska förbundets mer än tvetydiga stämning också kunna bringas till ända. Det enda resultatet istort som kriget hitintills medfört är således just det indirekta försvagandet af Ryssland, hvilket insändaren ofvanför antydt, eller att folken ändtligen i alla länder klart inse sin ställning till de reaktionära intressena och begynt rusta sig till en afgörande kamp emot denna liga. Den direkta fördelen som vunnits öfver Ryss land, eller att denna makts marin i Svarta hafvet blifvit tillintetgjord, att Moldau och Wallachiet ryckts utur dess klor, att ryskösterrikiska alliansen. blifvit sprängd, och Turkiet stäldt i säkerhet — detta direkta resultat är visserligen icke ringa och bör ej underskattas, allraminst af oss svenskar, men svarar dock ingalunda mot de ofantliga upp offringar och kostnader som England och Frankrike gjort, och ännu mindre mot hvad som ofelbart långt för detta hade stått att vinna, så vida en bestämd och kraftfull po litik å dessa makters sida ifrån början ledt så väl underhandlingarne som kriget och utfört anfallet så på Östersjösidan som i Svarta hafvet i rättan tid, medan Ryssland ännu var oberedt och ingenting mindre än rustadt för en afgörande strid, och innan den aflidne czaren med sin jernvilja och outtröttliga verksamhet hade hunnit verkställa de ofantliga rustningar och organisera de oerhörda försvarsmedel som nu på alla punkter möta vestmakterna och dem som på deras sida möjligen uppträda. . . Hufvudfrågan för oss svenskar blir alltid Rysslands försvagande; och sedan i det föregående blifvit utveckladt hvad för detta mål hitintills blifvit direkt och indirekt åstadkommet, så återstår för insändaren blott att i det följande betrakta hvad som, i den ställning sakerna nu befinna sig, ytterligare derför bör önskas och kan åvägabringas och sättet huru detta må kunna ske på det för Sverges intressen mest. öfverensstämmande vis. —A Ofvanstående artikel har blifvit! oss från landsorten insänd, och det är derigenom lätt förklarligt att ej dess författare tagit kännedom om våra artiklar i början af förra veckan, rörande Sverges ställning till den stora frågan. I afseende på aftryckandet af utländska tidningars uppsatser är det påtagligen nägot annat blad som sväfvar för hans tankar. Hans egen framställning, särdeles några enstaka uttryck finna vi öfverflödigt barska, och vi skulle hafva underkastat dem några modifikationer, men som författaren uttryckligt begärt att hans uppsats måtte oförändrad infö