Aftonbladet – 12 maj 1855, sida 2

Öfversten vände sig bort, utan att svara ett ord. Bönderna afväpnade soldaterna och fråntog dem äfven deras ränslar. Man påstår att de från Kumlingeallmogen af ryssarne röfvade kläderna funnos i ränslarne. Oberäknadt öfversten, tillfångatogos ganska många af fienden. Men åländska folket hade ock gjort sina förluster: en dödades, utom den som vid landsättningen förlorade lifvet, och flera sårades. Besynnerligt, att både fiendens och ålänningars hat vände sig mot prosten Höckert; bästa beviset på huru rent hans spel varit. Efter affärens slut, kl. 4 på e. m., fick en ålänning händelsevis prosten i sigte der han på den kullfallna furen satt bredvid sin hustru. Mannen siktade åt honom; en kumlingebonde som sto: i närheten trädde mellan ålänningen och sin kyrkoherde, Vill du skjuta, så skjut på mig! sade kumlingebonden; nu ankom Bernhard, som ryckte geväret ur ålänningens hand. Om aftonen af denna märkvärdiga dag, som minnets genius tillhviskat historiens gudinna att uppteckna i sina annaler, hade grefve C— dt blifvit af löjtnant K—n beordrad att med barkassen n:o 11 och sjuttio ålänningar begifva sig till Brändön, en ögrupp öster om Kumlinge, hvilken utgöres af en egen kapellförsamling. Sedan den 24 Mars hade major Scheremetjeff med en kår kossacker landat på dessa öar samt under hela tiden derstädes utöfvat det fullkomligaste tyranni. Den 11 Maj föregick der en strid, fullt jemförlig med den som vi nyss anfört och hvilken föregående dag egde rum vid Kumlinge. Med denna Brändö-strid slutades de åländska folkröielserna, och om ej ryktet i atiägsna länder besjungit detta lilla tappra folks be