Aftonbladet – 10 maj 1855, sida 3

vi inskränka oss till att i korthet ge anvisning på: denna bok. La Turquie actuelle utgör en del af den; vidtomfattande och nyttiga samling a skrifter öfver. alla ämnen, som hrr Hachette utgifva under namn: af Bibliotheque de Chemins de Fer; det uppträder vid sidan af två andra arbeten af samma slag, hvilka båda rönt en välförtjent framgång: La Russie contemporaine af Leouzon le Duc och La Grece contemporaine af Edmont About. Planen för La Turquie actuelle, liksom ämnet hvarom detta arbete handlar, är helt olika med den för brefven. Sedan författaren visat oss det politiska Turkiet, skildrar han oss det pitoreska Turkiet, tecknar ea mängd inrättningar, ersätter de statistiska uppgifterna med beskrifningar och anekdoter, och liksom han skrifvit en nyttig bok, sä har han ock bemödat sig att lemna den iniressant och underhällande, utan att derför förlora sin allvarliga hållning. Från Turkiet i våra dagar till Mahomet II och striden mot Albaniens hjelte, Scanderbeg. Det finnes ett mellanrum emellan ett folks morgonrodnad och dess afton. En författare, som blott är det på lediga stunder, Camille Pagand, har varit intagen i denna jemförelse och har trott, att ögonblicket vore gyn nande för att teckna, kanske nägot utförligt, denna blo liga episod af den orientaliska medeltiden och att äter framställa i hela sin glans, sedan den varit näzot fördunklad af tiden, bilden af Kungades och Mathias Corvins rival. Den akademiska valrörelsen blir ibland mindre häf. tig, men upphör aldrig: döden är sä verksam! — Hos academie des sciences morales et politiques, blifva kandidaterna allt flera; Helie, Renouard, Laferriere, Pellot, Evariste-Bavoux önska intaga platsen efter Vivien. De som söka efterträda Leon-Faucher äro Horace Say, Wolowski, Lavergne, Dufau. Dessa konkurrenters tillar äro lika olika :om deras ryktbarhet. — Ea nyhet som gjo:t uppseende bland akademisterna är att Lon Fauchers enka skänkt 20,000 fr., hvaraf räntan hvart tredje är skall utdelas såsom pris för ett nationalekonomiskt arbete; denna frikostighet är så mycket mera berömlig, som gifvarinaan icke eger mer än en medelmåttig förmögenhet. Ponsard har, såsom vi förutsägo och förutsade, blifvit utnämad till ledamot i franska akademien; Poujoulat har icke mer än de Falloux velat utsätta sig för ett säkert nederlag; man hade till motkandidat åt Ponsard improviserat konung Ludvig Filips f. d. adjutant Liadiera, författare till ätskilliga skrifter; detvar mera en politisk än litterär kandidat. De Lacretelle, som nyligen aflidit, lemnar en ny fåtölj vakant; hrem skall intaga den? — Man kuade tro att då en professor i den litterära fakulteten gick undan, skulle platsen bli besatt med en författare vid universitetet, och man nämde redan ett mycket värdigt och ganska hedradt nama. Men det anses säkert att striden skall utkämpa; endast emellan hrr de Fallouz och Emile Augier, och att den förre skall segra. Vi tillönska honom en lika fruktbar penna och en lika läng lefnsd som De Lacretelle hade; denne kallade sig Lacretelle den yngre ända till 1824, då han förlorade sin äldre bror, samt lefde tills han fyllt sina 89 är. M ITAcademie des Sciences har att besätta platsen efter två af sina ledamöter; Daussy, direktör för sjökartekontoret skall, säger mav, ersätta Beautemp de Beaupre. Tvä ryktbara läkare, Jules Claquet och Jobert de Loinballe, äro på förslag att inträda i medicinska afdelningen efter Lallemont i Montpellier; en af dessa bäda kandidater skall bi utnämd; men hvilken ? Vigtiga utnämnivgar skola ske vid institutet. Den naturhistoriska katedern, som dä den inrättades innehades af Cuvier, har blifvit ledig genom Duvernoys fränfälle, De tre kandidaterna till densamma äro Flourers, Quatrefages och Valenciennes. Man uppgifver säsom säkert att snart ett embete skall inrättas, hvarom länge talats, och som är bestämdt att reorganisera Jardin des Plantes. Den ypperliga inrättniogen saknar enhet i administrationen af professorernas kollegium, hvarigenom olägenheterna och oredan uppkomma. Regeringen skall utnämna prinsen af Canino till ständig direktör; han är känd i dea lärda verlden genm sina forskningar och arbeten i Ornithbologien. Man försäkrar att prinsen, som är k rresponderande ledamot af vetenskapsakademien, skall vara utsedd att vid första tillfälle inträda säsom fri medlem af det berömda sällskapet. LT Academie des inscriptions et belles lettres skall snart afhöra de Roug, som ärnar upplåsa en fullständig dfversättning af den ryktbare Papyrus-Salliers historia, hvari i sin helhet omtalas Rhamses (Sesostris) fälttåg i Mesopotamien. Flere afsöndrade delar af detta vackra arbete, ett af de utmärktaste minnesmärken af den egyptiska litteraturhistorien, hafva varit särskildt meddelade af den lärde öfversättaren. Man väntar med otälighet arbetets fullbordan. Det yttrande hvarmed prins Jeröme Napoleon öppnade sammankomsterna a? den kommissioa, som skall pröfva de konstalster, hvilka äro bestämda för den stora exposisionen, har väckt stor förskräcke!se bland artisterna. Han tillkännagaf att man skulle vara sträng, och löftet har blifvit hållet. Ehuru hvad som bestämmes af denna kongress borde vara lika hemligt, som Wienerkongressens beslut, hsr det dock ett tycke af hemligheten i komedien, som ingen omtalade men alia kände. Jag skulle icke kvuoba visa mig väl underrättad utan att göra mig skyldig till en iadiskretion, och jag vill icke nämna någon, för att icke göra mig skyldig till nägot misstar, genom att berätta domslut, som kanske ännu icke uro oåterkalleligen afgifna. Men jag kan försäkra att juryn varit ytterligt sträng, till och med emot ganska kända konstnärer, och att få mälare skola få se på expositionen alla de arbeten, som de ditskickat. — De taflor som blifvit godkända af utländska juryr hafva blifvit emottagna utan ny pröfning; man har icke öfverlagt om andra sändningar än dem som kommit frän länder, der ingen jury varit nedsatt; det är just derigenom som operationerna hafva börjat. Många ha blifvit vägrade. Två drag af grannlagenhet och ariighet förtjena omnämnas. Konstnärer, som varit ledamöter af ut ländska juryer hafva icke velat presentera sina arbeten för den kommission, i hvilken de sjelfva varit medlemmar, och hafva derför begärt att den franska juryn mätte pröfva deras arbeten. — Den franska förvaltningen skall emottaga utländska konstverk i närvaro af en agent från det Jand, hvarifran de komma. Lådorna skola öppnas i hans närvaro, och arbetena nedsättas i en sal, som är ställd till hans disposition, tillika med ett visst aatal arbetare, som icke skola emottaga andra order, än dem den utländska kommissarien meddelar rörande placeringen och arrangementernå. Lokalen, som är iordningställd för expositionen, har blifvit alltför stor till följd af de talrika afslag, som blifvit meddelade. — Man skall fylla de tomma platser, som uppkomma, genom att utställa de konstalster som finnas i musåerna i Luxembourg, Versailles ete. Expositionslokalen skall vinna ; palatserna och musterna förlora derpå; — är det fullkomligt lika parti? oss (Iasändt.) Folkskolefrågan.