Aftonbladet – 7 maj 1855, sida 3

(Insändt.) Med anledning af denstränga men välförtjenta räfst som blifvit i A. B. anställd, på grund af försummel. ser inom en viss branch af Stockholms stads s. ke styrelse, hufvudsakligen i fråga om vattendragens kring Stockholm uppgrundning genom orenlighet, tager sig insändaren friheten att fästa uppmärksamhee ten vid en af de förbisedda anledningarae till denna allmänna olägenhet. Denna anledning är blott en acaan försummelse af samma styrelse. När under vintern snö faller i mängd, blifver den icke, säsom sig borde, hastigt bortskaffad från gatorna, utan får der sä länge qvarligga till dess dea blifvit grundligen impregnerad med smuts. Detta lager iår ständig påökning,och man nöjer sig i vanliga fall med att skyffia smala vägar invid husen, öfverlemnande åt tövädret och trampningen att tillpacka snöbädden, hvilken till och med stundom förökas genom att midt på gatan utkasta hvad som skoflas från rännstenarne. Vintern igenom får siledes stadens olyckliga befolkning, män och qvinnor, fattiga och rika, till skada för sin helsa, vada i mådd och väta och när tövädret bildat gropar i snöbädden och frost sedan inträftar, är gäendet förenadt med verklig lifefara. Då vären kommer, skola nu alla de under vintern samlade skatterna af isbunden smuts bortskaffar; detta gär långsamt, nästan i form af afdunstning för solvärmen, med alla deraf härflytande högst ohelsosamma verkninger på den allmänns sundheten, under en öfver höivan förlängd uttorkningsprocess, instängd inom de tränga och illa ventilerade gatorna af en tätbyggd stad!) Kanske finnes i hela landet intet rådlösare samhälle än Stockholms, sådant det representeras af sin styrelse. Landtmannen vet åtminstone hvartill snöplog duger, och med dess tillhjelp gör haa snart vägar praktikabla. I Stockholm inskränker man sig till att klaga och ser öfver allt omöjligheter. Med anlitande af snöplogar, hvilka borde finzas i mängd och af olika dimensioner, böra Stockholms mest besökta delar kunna inom förloppet af högst två timmar vara klara för trafiken, och den upp plogade snön bör i vanli a fall inom förloppet af ett dygn kunna vara bortskaff.d. Denna fordran går icke öfver hufvudstadens höfva. Plogningen bör verkställas tidigt på morgnaårne så ofta snömassan stiger utöfver behofvet för föret, hvilket man icke be höfver frukta att skada derigenom, ty det är öfverflödet af snön som skadar föret, bildar mådd, backar, gropar och isfrätande vattensamlingar. Den upp-plogade snön är ren,om gatorna i allmänhet hällas rena och plog.ingen sker på morgonen tidigt, och snön ken utan skada utföras på sjöisen om äfven detta sker utan allt uppskof. Ios. har på framställning af sitt förslag till en evederbörande mött de lustigaste invändningar, hvilka endast smaka af de obotfärdigas förhinder — och meningen med denna skrift är just att framlocka dem i tryck, på det de mätte kunna vederläggas. Man må nu äfven använda andra metoder, ju lättare ja bättre; men visst är att snön bör och kan bortskaftas i tid. : Att våra sjusofväre icke skulle göra någon rörelse för att tillämpa allmänt godkända och ändamålsenliga befunna nyare förbättringar i sättet för snygghetens upprätthällande i städer, är något som fullkomligt passar till kostyrhen. Man kan icke föreställa sig något annat än att Stockholms gator äro af naturen sjelf predestinerade att förblifva smutspölar, och det är således fåfängt att vidtaga några åtgärder deremot. Eljest har man i England hittat på ett sätt att befria gator från smuts, och detta sätt har flera gånger — naturligtvis utan ringaste påföljd — blifvit af vår press omtaladt och rekommenderadt. Det bestär deri att en kår af gatsopare (street cleansers) organiseras, hvilken ständigt sysslar med gatornas rengöring och är utposterad i distrikter. Dessa gatsopare, försedda med skyffel och qvast, upphemta orenligheten genast då den fälles och upplägga den i en skjutkärra, hvars innehåll sedan tömmes uti en större af häst dragen kärra, hvilken håller på bestämd plats och bortför orenligheten till upplagsplatsen. Genom detta sätt hindras oreniigheten ifrån att kringspridas, intränga i form af dunster och damm i husen, förpesta luften och förstöra helsa, kläder och skodon; och gatsopningen förenklas, på samma gång spillningen i sin bästa form tillgodogöres säsom gödningsämne och icke kastas i sjön för att till sist uppmuddras. Det sällskap i London, som satt denna metod i tillämpning, intresserar sig, i motsats till de vära, hvilka förmodligen äro för mycket upphöjda öfver de menskliga intressena för att kunna känna något deltagande för medmenniskors välbefinnande, — dessa engelsmän, säga vi, intressera sig till den grad för sin sak, att de vilja befordra metoden tillamvändning äfven i andra länder än deras fädernesland, hvilket de äfven gjort genom kringsändandet af tryckta berättelser, äfven till sjelfva Stockholm! — Förgäfves! Hos oss vet man bätre än att röra på sig när man kan få hvila, och man kan tryggt slå vad om en hederlig summa att vi ännu om 10 år härefter stå på samma punkt som nu. Då fråga är om gatuordning må det vara tillåtet att fästa vederbörande polischefs uppmärksamhet på nödvändigheten att gifva den patrulierande polispersonalen nödiga instruktioner att anmäla och till omedelbar rättelse befordra sädana brister å gator och allmänna passager som kunna vålla olyckor. Så t. ex. kar på den öfver vaitnet byggda träbron utanför nationalmuseum en lång tid i en af de murkna plankorna funnits ett större hål af den beskaffenhet att en fotgångare, som i mörkret råkar deri sätta foten, svårligen kan undgå ett benbrott eller, om personen är ett barn, i värsta händelsen falla igenom. Icke sällan finner man dylika brister och de förblifva länge utan rättelse derföre att ingen anser sig hafva till äläggande att anmäla dem. Polisen synes vara tillräckligt manstark och vidt spridd för att kunna ex officio fullgöra ett dylikt åliggande och i nödfall till beifran befordra försummelserna ä vederbörande myndigheters sida. ) Skulle det vara för att undgå upptäckten af den andel stadsstyrelsens försumlighet må hafva uti de sanitära förhällandenas i Stockholm betänkliga ställniog och den onaturligt starka dödligheten, som man icke funnit för godt att bevilja ett litet anslag till en projekterad medicinsk undersökning af orsakerna till detta onda? TE FU OD SA KRA LL