Aftonbladet – 7 maj 1855, sida 3

undrande om den betecknande ringen redan vore i hennes händer. En ögonblicklig . hårdhet, föranledd af en uppsvallning i faderns obändiga sinne, var orsaken till den vändniag hans öde tagit; många betraktelser till följd deraf häraf uppstodo under dessa nattliga timmar i hans inre, under det att han med mången ångerfull suck tänkte på det förflutna. Vaken låg han och hörde huru Gummeri jemna, friska andetag vittnade om en lugn och god sömn. Så kan endast mannen med ett fridfullt samvete sofva, tänkte han. Kl. 5 vaknade Gummerus. Han satte sig upp på den hårda bädden, gnuggande ögonen. God morgon,, sade han vänligt, solen är redan högt på himlen. Vi måste se om vår lilla krigareskada. Jag undrar om vi skola våga hemvända i dag. Jo, hvarför icke, inföll Bernhard. Det anar mig att några fientliga anfall förestå på de andra öarne och då hafva vi närmare väg om vi qvarstanna. pHvad som än händer, vill jag öfver till Kumlinge; prosten Höckert är gift med min fars syster. Höckert var åtminstone förr en bland de få som utöfvade något inflytande öfver min far. Jag ämnar bedja honom uppträda som medlare mellan far och son, så vida du ej will göra det. Jan Janson, som var en af dem hvilka qvardröjt på Töftö, inträdde; hans uppsyn antydde att något var i farvattnet. Elvad står på, min hederlige gosse?. frågade Gummerus. , Här är bref till magistern., Han bröt brefvet och läste; sedan vände Kan sig till Börfibard, sägande: Min aning svek mig icke; på Kumlinge