Aftonbladet – 7 maj 1855, sida 2

kostsamma omaket att oupphörligt blokera dess — och Preussens hamnar. Missnöjet i stersjöprovinserna, som svårligen kan undgå att tillväxa under de oerhörda utpressningar kriget och czarens godtycke ålägga dem, måste väl också blifva en mer och mer mäktig bundsförvandt åt den goda saken. Vilja således de allierade visa, att de verkligen tänka föra kriget på allvar i Östersjön, och ej sluta det förr än den ryska öfvermakten der blifvit tillintetgjord, då anse vi ej blott Sverges ära, utan äfven en skyldig omtanka för dess närmaste framtid fordra att det förenar sina krater med vestmakternas. Vi hafva angifvit såsom det första och oundgängliga vilkoret för Sverges deltagande i striden, att vestmakterna gifva oss tillräckliga garantier för krigets kraftiga fortsättande,. Vi förstå med dessa garantier att de ovilkorligen förbinda sig att icke lemna 088 i sticket; att de, ej blott för krigets längd, utan för den närmaste tiden derefter, och alltintilldess händelsernas egen utveckling gör det obehöfligt, förbinda sig att med vapenmakt och allt slags understöd medverka till upprätthållandet af vår nationella sjelfständighet och vår territoriala integritet; att de erbjuda: ogs tillräckliga subsidier att utan landets utarmande eller dess allt för stora betungande kunna deltaga i operationernerna med en öfverenskommen styrka, och att slutligen de sjelfva uppställa en tillräcklig makt för att i någon mån betrygga företagets framgång, för hvilket ändamål en landtmakt af omkring 100,000 man torde kunna anses nödvändig. Till garantierna för krigets kraftiga fortsättande anse vi, såsom ett korollarium, böra sluta sig en förbindelse å de allierades sida att i mån af vapenlyckan medverka till en förändrad maktfördelning kring Finska viken och Östersjön. Vi hafva redan förut yttrat den önskan och det hopp, patt det närvarande kriget ej skall sluta, utan att hafva sett det gamla Suomi rensadt från kossacker och bsschkirer, och örnens klo för alltid bortryckt ur dess skuldrav (se Aftonbladet för den 2 sistl. April). Vi vilja nu närmare bestämma denna önskan, och finna dervid ingen betänklighet i att med en. insändare i Sv. Tidningen för den 18 April förmena, att Åland måste tillfalla Sverge, och Finlands angelägenheter ordnas på ett för detta land och Skandinavien fördelaktigt sätt. Vilja vestmakterna sålunda förändra sitt programm, och Sverge på detta programm villigar att ställa sig vid deras sida; då tro vi knappast att någon mer än författaren i Handelstidningen skall anklaga oss att förbise våra fördelar eller vilja slås utan mål och mening,. Men för denne författare vore ett sådant programm ej nog; han gapar med spärradt svalg öfver Finlands eröfring, och utan Finlands inkorporation med Sverge. såsom en provins ser han intet för oss att vinna på Rysslands försvagande. Äfven genom oss har man försökt att få göra sådana åsigter uttalade, och vi voro ej oberedde att de, då dessa försök misslyckades, skulle med hätskhet möta oss från andra håll. Aftonbladethar ej funnit skäl att såsom första vilkoret för Sverges deltagande i striden ovillkorligen uppställa Finlands förvandling till en svensk provins. Hinc ille lacrime. Vi ha trott, att man numera icke disponerar nationer som handelsvaror, och vi hafva derföre funnit betänkligt att på förhand utfästa sådara storordiga vilkor, som visserligen kunna vara egnade att smeka en dynastisk fåfänga, men som ej obetingadt och obesedt borde böra sväljas af dem som vilja föra folkfrihetens talan. Vi skola söka visa, att det kan vara tu tal om fördelen för Sverge af Finlands inkorporation, men vi hafva redan varit nog vidlyftiga, och måste derföre tills i morgon uppskjuta hvad vi hafva att vidare genmäla till Handelstidningens .meddelade, och ofelbara statsmannavishet.