Aftonbladet – 7 maj 1855, sida 2

och ger mig sjelf fången. En barmhertig qvinna — ty qvinnorna äro barmhertiga — bar i dag stillat min hunger och med en vattendryck svalkat min af törst förbrända tunga, Gif mig herberge, gif mig mat, det må sedan gå huru det vill. Jag har som rysk. undersåte gjort allt hvad en redlig man bordt göra. En ofrivillig glädje framlyste ur hans åhörares ögon, då fru Gummerus inföll: Så har ock Ålands befolkning.. Derom, min fru, äro tankarne delade... när lemnade frun Strömsvik ? tillade han, ej utan en viss nyfikenhet. I lördags straxt på eftermiddagen. Doktor C., som en tid varit i Lemlands socken, hade kort förut anländt till Strömsvik, så att jag icke behöfdes mera... jag gick derifrån till en bondgård, öster i socken, der jag vårdade en sårad ryss, till hvars död jag var vittne.n Tack! sade lifligt Nejdhart, fattande hennes hand; ni är gods, Med: dyster tillade han: En ryss har då blifvit sårad.n A Ni besvarade icke prostens fråga? inföll med en viss häftighet gumman. Jag har ej mött henne, men jag har besökt Aenne. Det var hon som visade mig barmhertighet; Jag gissar att ni menar presten Gummeri;hustru?x Har ni besökt henne? O, hvar är hon? utropade gumman i det hon trädde härmare .. . skynda, säg., Hon sitter långt upp i. bergen eller räte tare inne i dem, i en derstädes varande grotta af en ovanlig beskaffenheten, sådan jag aldrig förr sett. I Djurviks kyrkal utropade på en gång prosten och prostinnan. Utan att söga ett ord vände sig pastorskan om och hastade ut på gården.