Aftonbladet – 5 maj 1855, sida 3

fättarens framställning. är den mest frisinnade och fördomsfria, så är den tillika den vackraI ste, vänligaste och försonligaste som vi sett I från den finska sidan. Vi skulle af hjertat önska, att den s. k. Fennomanien i allo hade den karakter och detendenser författaren tillägger den, i det han skildrar densamma i analogi med sina egna tänkesätt och sedd ur den idealiska synpunkt, från hvilken den blifvit uppfattad af några bland dess bästa kämpar. Sedd från de faktiska förhållandenas ståndpunkt och i sina närmaste följder och verkningar visar den sig icke så obetydligt annorlunda. Författaren har visserligen egnat några ord åt omnämnandet af hvad an kallar de Fennomanska öfverdrifternap, men dels har han gifvit sjelfva skildringen af dem en sådan färg, att de nästan skola förefalla såsom helt naturliga och nästan berättigade, dels yttrar han, att hela denna framställning är lika svår som grannlaga,, på samma gång han icke drager i betänkande att såsom ett vittnesbörd om den obilliga dom, som i Sverge skulle vederfarits hela det nationella sträfvandet i Finland, åberopa en enstaka uppsatts af G. Silfverstolpe och icke otydligt läter påskina, att om moln skockat sig mellan Bottniska vikens båda stränder, de till hufvudsaklig del härleda sig från Sverge. Denna uppfattning af saken kunna vi för ingen del godkänna. Vi fatta fullkomligt den svåra. och grannlaga ställning de intaga, hvilka i Fioland verkligen föra frihetens och upplysningens talan, och vi tro äfven, att de alltid i och för dessa sträfvanden från den svenska sidan böra påräkna tillbörlig aktning och konsideration; men deremot synes det oss alldeles oförklarligt, huru man kan fordr: denna ytterliga grannlagenhet för allting i Finland, äfven för finska öfverdrifter, finska orättvisor och finska missförhållanden; vi kunna icke godkänna de anspråk, som vi ganska ofta sett mer eller mindre direkt framskymta, att svenska allmänheten och svenska pressen skulle frånkänna sig all rätt att bedömma finska personligheter och finska förhållanden, såsom hörande till ett område som vore att betrakta såsom alldeles fridlyst, nästan heligt. Det är sannt att Finlands sista hjeltemodiga och storartade kamp alltid i svenska ögon skall adla detta för oss så dyrbara land och folk; men det vore dock en alltför långt drifven fordran, att martyrglanser af denna trohetsoch frihetsstrid skulle sträcka sig ända till dem bland nuvarande generation, som lifvas af en alldeles motsatt anda, än den som uttalade sig hos 1808 års stridsmän, om till och med de, som.nu vid czarismens egyptiska köttgrytor tänka på allting annat än frihet och nationalitet, gom för ett nådigt välbeha: å högre ort gerna glömma bort Finlands både forntid och framtid och villigt räcka sin hand till att undergräfva och förinta Finlands frioch rättigheter, om äfven de skulle vara omgärdade af ett helgonskimmer, som gjorde dem fullkomligt oantastliga och ställda öfver all kritik. Den största grannlagenhet man från svenska sidan kan påräkna är ett så mycket som möjligt opartiskt bedömmande, som med billighet gör afseende på de förhandenvarande omständigheterna och så vidt sig göra låter söker att särskilja det som är ett verkligt uttryck af ett nationalsträfvande från tillfälliga fenomener, afarter och utväxter. Om ett missförstånd skall kunna urvägenrödjas, är det nödigt att man får sjelfva grunden till detsamma utredd. Vi lemna derför en kort framställning af det sätt hvarpå man i Sverge betraktat några af de företeelser i Finlands sednaste utveckling som förf. i sin skrift endast i förbigående vidrört. Vi få dervid tillika tillfälle att anmärka några af de motsägelser, till hvilka författaren kommit, derigenom att han, som egentligen ordat för det rena och ädla finska nationalitetssträfvandets rätt, en och annan gång inmängt ett ultrafennomanskt resonnement, som icke står rätt väl tillsammans med det öfriga. Vi särskilja nemligen ganska bestämdt mellan det egentliga nationella sträfvandet, det som går ut på att häfda den finska nationalitetens rätt samt genom utbildningen af dess språk och genom inverkan af litteratur och periodisk press lyfta den till högre intellektuel och social bildning, samt den såsom en utväxt på densamma uppkomna si. k. Fennomanien. Mot det förra borde ingen tänkande menniska i Sverge, som det ringaste tagit kännedom om dessa förhållanden, kunna yttra sig fientligt. De arbeten, som gå ut på att bibringa Finlands finska befolkning en högre srad af kultur och derigenom tillika en större sedlig motståndskraft mot den österifrån hoande barbarismen, böra tvertom hos oss kunna våräkna lifliga sympatier. De män, som geom en ihärdig och oförtruten verksamhet i letta hänseende, genom mödosamma forskingar och mångahanda sjelfförsakelser bragt dagen stora litterära skatter och genom sina rbeten för språkets utbildning, ans och reselmässighet banat vägen för en finsk kultur, a derigenom gjort sig förtjenta af samtidens eundran. De böra i Sverge kunna påräkna amma erkännande som de öfriga ädla och rarmhjertade män, som på sednaste tiden i lika länder arbetat på att till lif och medetande väcka en slumrande nationalitet, och tt ännu högre, för så vidt som den finska stamnen måste ligga oss närmare om hjertat än ågon annan främmande folkstam. Be SANTANA EADS 2 EES AM SIE SINE TITTARE a I VD MD FÅ Ah MM AM ÅS rn -— Vt VA et AL — RA AL -— SL OL LAM mm MH OL PV MM AQ Sedan han tillfredsställt sin appetit vände an ögonen åt söder, det väderstreck i hvilp rat Strömgvik var halzöoet liksgsam om han dit