Aftonbladet – 5 maj 1855, sida 3

Atlantiska-hafvet . . 1;029. Medelhafvet . . e 1,030.Adriatiska hafvet . .1,029. Joniska hafvet . . . 1,018. 4 Marmorahafvet . . 15013. Svarta hafvet . . . 1,014, Azovska sjön . . . 1,012. Kaspiska hafvet . . 1,025. Såsom man ser, är Svarta hafvet långt mindre salthaltigt än Medelhafvet, och man mäste taga denna olika täthet i beräkning, när man befraktar ett skepp i Toulon, för att skicka det till Sebastopol; ty om man lastade det för starkt i Toulon, skulle det, när det kommer i Svarta hafvet, kunna sjunka så djupt ned i vattnet att det blefve läck. Marmoråsjön är ännu mindre saltbältig än Svarta hafvet, emedan han befinner sig inom den strömsättning som existerar mellan Medelhafvet och Pontus Euxinus. Döda hafvet innehåller långt större saltqvantitet, än de andra hafven. I tusen kilogrammer af dess vatten äro tvåhundra sextiosju kilogrammer salt och svafvelsyrad magnesia. Denna stora qvantitet af fasta ämnen ger det en sädan täthet att en man, som hölle sig upprätt deri och hvars fötter ej nådde bottnen, skulle ej nedsjunka längre än till midjan. Hästarne kunna ej simma i detta vatten; så snart de komma deruti, vända de sig om och simma på ytan med fötterna uppät. Om de grekiske sjöfararne efterlemhat åt oss en tabell sådan som den ofvanstäende, för att upplysa oss om huru många delar salt vattnet i hvarje haf på deras tid innehöll, så vore det en lätt sak för oss att beräkna om vattenmassan i dessa haf undergätt nägon förökning eller förminskning. De, som förr varit mindre salthaltiga än nu, hade ögonskenligen förlorat ngot af sin vattenqvantitet, och en motsatt slutsats konde man draga från dem, hvilka vi finna mindre salthaltiga än de voro på grekernas tid. Men nägra forskningar af sådan art hafva de gamla folken tyvärr icke efterlemnat oss., — Det moderna Paris. I ett bref från Paris till Allgemeine Zeitung heter det Land annat: Den oerbörda lyx, som år för är allt mer och mer utvecklar sig i Paris, har visserligen något bländande och berusande uti sig, men den lugne betraktaren frågar sig likväl: huru skall detta sluta? Ända till de lägsta klasserna i samhället har denna cmåttliga smak för lyx nedträngt, och en vanlig borgerlig förmögenhet är pu knappast mer än till hälften tillräcklig för att fylla hushällsbehofven. Förr var en husmoder icke litet stolt, om hon egde i sitt hus en mshognymöbel; nu är redan palissander du mauvais gott, och den som gör något anspråk på elegans understår sig nu mera icke att i sina salonger presentera något annat träslag än roseoträd, och detta, om möjligt, med inlagdt arbete. För våra mödrar var en frasande sidenk!ädning höjden af elegans; siden är numera ett tyg som knappast en kammarjungfru anser godt nog; en dam som är något mån om sitt arseende begagnar spetsar från Brässel eller Chantilly; att bära-en klädning, som kostar under 6000 francs, anses nästan för en skam. Ett godt glas medoc tjesade fordom som krydda på måltiden; vid högtidliga tillfällen framsatte man gammal Chateau Margaux, vid ännu högtidlizare slutade man med Champagne; den som nu icke sköljer ned sina ostron med Hochheimer eller Liebfrauenmilch; å 12 fr. pr flaska, eller serverar deserten med Constantia, gör sig nästan till ett ätlöje för sina gäster. Under allt detta äro de vanliga lefnadsbehofven alltjemt i stigande: hyror, kött, bröd, allt kostar nästan hälften mer än hvad det kostade änou för tre år tillbaka. Och likväl hafva icke inkomster, förtjenster eller löner stigit i jambredd dermed. Derifrän härleder s:g denna myckenhet af yttre stät, men inre elinde: granna spetsar men smått om linne, lysande equipager men ingenting att elda med, loge på operan och ett eländigt kyfte att bo uti. Derifrån kommer ä andra: sidan : det ursinniga börsspelet:-seger eller död, rikedom eller vanära. Det finns i sanning Parisermysterier, som ännu icke blifvit lagda i dagen.v — Slut med pengarna,--slut med lifvet. Nyligen dog uti London en person vid namn Rogestone, som på tio år slösat bort eller uti ordets egentligaste bemärkelse ätit upp en förmögenhet af 150,000 Z. Denne man hade en sädan förkärlek för gomens njutninsar, att han ständigt genomreste Europa blott och bart för att tillfredsställa sitt gastronomiska be gär... I Ryssland lyckades han är 1849 få isin tjenst ryska adelns stormarskalks furst Potemkins kock. fan hade sina utskickade uti Kina, i Mexiko, i Kanada, hvilka bade i uppdrag att-skicka honom alla slags matvaror. Åtskilliga gånger kunde en enda rätt kosta honom hela femtio pund sterling. En värdig lärjunge af Apicius,men mycket klokare än den ryktbare romaren, väntade han med att taga afsked af. lifvet, till dess hela hans stora fädernearf hade strukit med. Den 15 sistl. Mars egde han icke mera qvar, än en: guint, en skjorta och en rätt smutsig batt. Han använde sin sista guine till att köpa sig en morkulla, som tillagades efter alla den ädla kökskonstens reglor; sedan han ätit upp den, tillbragte han två timmar med att smälta den under det ljufvaste lugn, och när det var gjordt, kastade han sig uti. Themsen frin Westminsterbron. Man hade visserligen kunnat rädda honom; men i stället behagade nägra gentlemen ingå vad om, huruvida han skulle dränka sig eller ej. — En ovanlig vigselakt firades den 25 sistl. April i invalidhotellets kyrka i Paris. En zuav, som förlorat både händer och fötter under belägringen af Sebastopol och derifrån kort förut hemkommit, vigdes med en ung qvinna af någon förmögenhet. De unga tu hade varit förlofvade redan innan han afgick till Sebastopol, och då han nu återkom så förskräckligt, ehuru för honom ärofullt stympad, förklarade hans trolofvade att hon ville stå fast vid sitt en gång gifna ord. Vigselakten bevistades af invalidhotellets guvernör och hans stab, jemte alla invaliderna. Kejsaren och prins Jerome hade ditskickat två adjutanter för att representera dem, och kejsarinnan föreställdes af en hofdam. Efter ceremoniens slut öfverlemnades hederslegionskorset å kejsarens vägnar till brudgummen, och bruden erhöll från kejsarinnan en dyrbar brudgåfva. Zuaven blef derjemte intagen på invalidhotellet och upphöjd till underlöjtnants namn, heder och värdighet.