Aftonbladet – 4 maj 1855, sida 3

Eric Ericsson, häl och tilltalad att å hrr Ahrber 1E Fagerbergs söckerbruk, tio 36 vid Hornsgatan hafva öfverfallit och med en skrapknif illa sårat verk. mästaren Sthulz i halsen; blef i går, sedan läkarer intygat att de åkommor som hr Schulz erhållit icke äro lifsfarliga, till rådhusrätten remitterad. Hr S. var ännu icke så återställd att han kunde inställa sig. Ericsson hålles fortfarande häktad. — I går voro arbetskarlarne Byman, Thor och Bergitedt uppkallade till polisförhör, 1erför ati de rasat in uti snickaren Stenqvists vid stora Nygatan belägna möbelbod och öfverfallit Stenqvist samt derefter ryckt ut honom på gatan och slagit honom. Byman yttrade vid polisförhöret: sjag och Thor äro ioga arbetskarlar, vi äro båda två — lifbeväringskorporaler. I anseende till angifvelsens grofva beskaffenhet remitterades mälet genast till rådhusrätten. — Undersökningen angående den af lyktiändaren vid gaslysningsverket Larsson mot sadelmakare:: Carlsson gjorda angifvelsen förekom åter i går uti poliskammaren. Larsson kunde icke på ringaste sätt styrka att, såsom han uppgifvit, Carlsson skulle på gatan hafva slagit honom. Carlsson medgaf att han kört ut Larsson då han inträngt uti Carlssons bostad och under förevisande af tjenstetecknet med våld sökt att, biträdd af tvenne personer, tillegna sig möbler som Carlsson för af Larsson ogulden hushyra fät: genom öfverstäthällareembetet belagda med qvarstad. Larsson erhöll af hr polismästaren en allvarlig tillrättavisning icke allenast för sitt oskickliga beteende, utan äfven derför att han framkommit med en lögnaktig angifvelse som han icke kunnat styrka. Målet, blef afskrifvet och Larsson hänvist att cm han så för godt finner instämma mälet till domstol. — Uti poliskammaren fortsattes i går ransakningen med artilleristerna vid 6:te batteriet N:o 46 A. W. Andersson och vid 7:de batteriet N:o 53 Isak Jansson, tilltalade för att sistl. söndags e. m. ä Roslagstullsgatan hafva väldfört sig å torparen E. Härstedt från Täby socken i Stockholms län. Andersson, hvilken efter väldsbragdens föröfvande gensst utströks från regementet och vid första förhöret inmanades i häkte, var nu förehemtad, och Jansson, ätföljd af batteriombud, inställd. Härstedt, nu närvarande, berättade att han straxt inom tullen mött de båda tilltalade, hvilka först begärt få åka med honom, men då sädant blifvit vägradt hade båda artilleristerna öfverfallit honom med hugg och slag och Andersson med en medhafd bössa slagit honom sä väldsamt i hafvudet, att kolfven sprungit sönder. Iokallade vittnen intygade sanningsenligheten af angifvelsen, äfvensom att Andersson vid tillfället varit så vildsint, att tillstädeskomna poliskonstaplar och reqvirerad artilleripatrull måste binda honom under forslande å vagn till kasernen. Andersson dömdes aut böta 17 rdr 32 sk. bko och insattes genast ä motsvarande fängelse vid vatten och bröd samt kommer derefter att afsändas till kronoarbetskären, för uttjenande af sin kapitulationstid. Jansson dömdes att böta 17 rdr 8 sk. bko, men öfverlemnades till regementet för bestraffnings undergående. De tilltalade skulle gemensamt eller hvilken bäst gälda gitter ersitta Härstedt med 6 rdr 32 sk. bko för inställelsen äfvensom för sveda och värk. — Sedan bryggaren Ackerman äterkallat angifvelsen mot bokbållaren Lundman för förskingring af uppburna penningar och förklarat sig icke vilja mot Lundman väcka någon ansvarstalan, har Lundman blifvit ställd å fri fot. — Tullvaktmästaren Månsson var i dag utl poliskammaren tilltalad att hafva vid Nybrohsmnen vridit om näsan på sin kamrat, tullvaktmästaren Dahlgren. P:lt-vittnen voro tullvaktmästarne Ågren, Ljunggren och Liljegren äberopade. Dahlgren :återkallade ansifvelsen, under förklaring att han med Månsson räffat förlikning, hvarföre, sedan Månsson ätagit sig ersätta vittnena för deras tidspillan, målet fick förfalla.