Aftonbladet – 4 maj 1855, sida 2

— I onsdagens P. T. finner man en ur domkapitlets i Lund utslag hemtad redogörelse för de skäl som förraått nämnde domkapitel att från prestembetet skilja professorn och prosten Eberstein. Denna åtgärd har väckt ej så ringa uppseende, och många, som för öfrigt visst icke misstycka att domkapitlen äro måna om det presterliga embetets helgd, hafva tyckt att Lunds domkapitel härvidlag förfarit med alltför stor stränghet, helst andra som näppeligen gjort sig förtjenta af större skonsamhet likväl fått fortfarande utöfva det vigtiga embetet. Vi hafva derför ansett äfven oss böra meddela våra läsare de grunder, hvarpå domkapitlet grundet sitt beslut, och följa bärvid P. T:s redogörelse: Bland de anmälanden och angifvelser, för hvilka 4 professor Eberstein ausvar blifvit yrkadt af dels torparen Jöns Påhlsson, dels muraren Westesson, dels en del W. Karups och Houfs församlingsboer uti särskilda skrifter samt af hvad vid den af kontraktsprosten Cedergren förliden sommar hällna biskopsvisita tion mot prof. E. förekommit, har domkapitlet funnit honom till ansvar skyldig i följande punkter: att han år 1849 tilldelat torparen Jöns Påhlssons son Bengt Peter, som var bland nattvardsbarnens an tal, vid dessas undervisning, två å tre slag med en täpp, hvilket tillättavisningssätt domkapitlet förklarat ieke hafva varit lämpligt eller hans då förehafvande embetsförrättning värdigt; att han under flera år vid många tilifällen hotat sina nattvardsbarn, att om de icke köpte nägra af hoaom frän trycket utgifna predikningar, de icke kunde få af nattvarden blifva delaktige, hvilket ansetts säsom missbruk af embetsmakt ; att han mot bättre vetande antecknat uti husförhbörslängden en Lars Nilsson såsom dräng hos muraren Westesson, caktadt denne sednare deremot protesterat vid mantalsskrifningen, der Lars Nilsson blifvit såsom busman upptagen ; att ban under vintermänaderna inställt alla allmännå nattvardsgängar inom sina församlingar ; att han uti husförhörslängderna icke fört nog fuallständiga anteckningar öfver personers födelsedag och ställe samt deras kristendomskunskap ; att han icke, i hvad på honom kunnat ankomma och bort af honom förväntas, sökt befrämja el!er befordra beslatad skolhusbyggnaå inom Houfs församling ; att han, icke blott derigenom att han tillåtit sig från predikstolen Långfredagen 1854 inställa den af ansvarige vice pastorn N. A. Andersson till samma dag pålysta aftonsängsgudstjenst i W. Karups kyrka, atan äfven företagit sig att, ansvarige viee pastorn ovetande och honom oätspord, följande Påskdag likaledes frånpredikstolen bestämma angående den af vice pastorn undervisade nattvärdsungdömens kolfirmation, gjort ett alldeles otillbörligt och oberättigadt ingrepp i embetsätgärder, deröm vice pastor Andersson enligt då ännu innehbafvande förordöande ensam egde att bestämma och förfoga, samt ytterligare ökat ansvaret för detta obehöriga förfarande dymedelst att, då v. pastor Audersion samma Påskdag. efter gudstjenstens slut, med upphäfvande af prof. E:s kungörande om nattvardsungdomens konfirmation, från kyrkogången för församlingen tillkännagifvit, att densamma komme att ega rum enligt vice pastorns bestämmande, prof. E. på eit i högsta grad oskickligt och hans embete ozärdigt sätt med maktspräk sökt detta tillkännagifvande förhindra och derigenom gifvit anledning till och förorsakat det buller och oväsen, som bland den i kyrkan ännu församlade menigheten uppstått och stört den frid, rummets helgd fordrat och påkallat; att han, oaktadt i sidant hänseende uadfängna allvarligaste och strängaste varningar och erinringar, icke tagit sig till vara för att onödiga och ohea nla rättegängar utan skälig anledning anställa och derigenom kif och oenighet väcka. och ästadkomma; samt slutligen att, enligt samma dag (den 28 Mars) med deladt utslag i särskildt mål emellan Everstein, kärande, och kontraktsprosten Cedergren, svarande, angående å denne sednare yrkadt ansvar för förmenadt obehörigt och felaktigt förfarande vid biskopsvisita