Aftonbladet – 3 maj 1855, sida 2

märkligt och förtjenar att antecknas vid sidan af de yttranden som de officiella och officiösa finska bladen innehållit rörande den entusiasm hvarmed finska befolkningen skall omfatta de nya indelta trupperna och deras öfningar. Hr Baranowsky skrifver nemligen: Folket i Wasa län kallar soldaterna vid de nya finska skyttbataljonerna för Ny-ryssars och exercishuset i Gamla Karleby för den ryska skolans. Hr Baranowsky har förmodligen trott sig härmed berätta någonting för vederbörande behagligt och för ryska nationalkänslan smickrande; men har i sjelfva verket för hvar och en, som något känner det finska folket, lemnat ett eklatant bevis på dess sinnesstämning i afseseende på det närvarande kriget och på det falska i de skildringar som gått ut derpå, att Ryssland kunde påräkna några verkliga sympatier hos massan af Finlands befolkning. må — Med anledning af det af konungens befallningshafvande i Linköpings län begärda åtalet mot Aftonbladets utgifvare, innehåller Östgötha Correspondenten för d. 28 sistl. April, en insänd artikel, hvari förklaras att den åtalade uppsatsen i Aftonbladet, som vederbörande i Östergötland befunnit vara från början till slut uppfylld af smädliga uttryck mot länsstyrelsen och kronobetjeningen i länet, äfvensom af lögnaktiga uppgifter och vrängda framställningar till allmänhetens förvillande, innehåller ganska riktiga, om ock hårdsmälta sanningar med afseende på det sätt, hvarpå vissa länsmän underlåtit sina skyldigheter. Det skall nu bli intressant att se om hr grefve Hamilton äfven tänker låta anställa åtal mot sÖstg. Corr:s, utgifvare, som genom artikelns införande så frimodigt accepterat uppgifterna i Aftonbladet, — ett åtal, hvilket dock torde medföra åtskilliga betänkligheter. Correspondentens artikel lyder sålunda: Med 1809 års statsskick infördes många nya förhållanden, jemte det att många gamla undergingo en dermed öfverensstämmande förändring. Dess största välsignelse var tryckfriheten. Fastän embetsmannamissbruken voro mindre i Sverre än i något annat land, hafva dock traditioneraa åtskilligt att förtälja om rättvisans medgörlighet inför bevekande skäl. Missbruken, i afseende på embetsmannamyndighetens begagnande till enskild vinning, stannade ieke alltid inom hierarkiens lägre regioner. En viss förnäm landshöfding inom Östergötland, som öfverlefde det nya statsskiekets införande, samlade sin stora förmögenhet genom att i början af 1800-talet tillverka bränvin under den förbjudna tiden, oeh handteringen blef så myeket indrägtigare, som han hade ett slags monopol derpå, genom att på ett det kraftfullaste sätt hämma den af andra försökta konkurrensen. Tryekfrihetens stora, obestridliga förtjenst är dess strängt kontrollerande inflytande öfver embetsmyndigheternas åtgöranden, och om vi nu ega en den oegennyttigaste och redbaraste embetsmannakår, står landet hos pressen derför i förbindelse. De missbruk som ännu kunna öfverklagas, träffas nu mera endast på embetsmannahierarkiens lägsta trappsteg, och äfven der endast så vida de uppmuntras af efterlåtna ehefer. Så väl regering som embetsmän hyste visserligen ingen särdeles benägenhet för de konstitutiomella grundsatserna, inrättningarne oeh kontrollerna; de protesterade länge deremot och sökte hämma deras tillämpning, men slutade med att hålla god min i elakt spel och att underkasta sig det konstitutionella lifvets vilkor. Det finnes dock inom Sverge en provins, der man, blind för de sednaste 50 årens tilldragelser, förstått bibehålla en antediluviansk ställning. Man söker derstädes stämpla all slags granskning af de administrativa och kommunala myndigheternas handlingssätt såsom obehörig, samhällsfientlig och revolutionär. Inom : denna -provins lefva ännu personer i den oskuldsfulla tro, att de konstitutionella förhållandena icke -här hafva någon verklig tillämpning,-och vi hafva nyligen — i en naiv bekävnelse — sett denna åsigt till och med offentligt uttalad genom att hänskjuta en allmän kassaförvaltningsfråga till det enskilda lifvets fridlysta gebit. Östergötland har också nyligen fått en väckelse om vådan af okontrollerade myndigheter, en våda som kan blifva ännu större, då förvaltningsutskottet, i följd af den nya bränvinsförfattningen, får större medel under sin förvaltning, så vida länet icke vidtager mått och steg, innebärande bättre gårantier deremot än hvad man hitintills synes hafva haft, garantier som måste nedläggas i ett omarbetadt, nytt reglemente för landtbrukssällskapet. Af hvad som passerat har provinsen nemligen vunnit erfarenhet om hvilken godtycklighet kan uppkomma, der kontroller och värkelsemedel saknas, samt huru så väl statens som kommunens angelägenheter då kunna vanvårdas. Det är naturligt att en mängd missbruk uppkomma och bibehållas under skyddet af allmänhetens obekantskap med förhållanderna och om just derför offentligheten borde vara för hvar och en, som nitälskar för det allmännas bästa, dyrbar och kär, så finner man, tyvärr, motsatsen eller vederbörandes obenägenhet för all diskussion, ej allenast i den obenägenhet de visa hvar ochen som vågar gifva offentlighet åt en anmärkning eller en sanning, utan i allmänhet det sätt hvarpå allt dylikt emottages. I denna obenägenhet, som visar sig i nära nog alla stadier, kan man äfven leta sig till — för att direkte vända oss till en fråga, vigtig för vår egen provins — den obenägenhet man försport emot de för jordbrukets förkofran så rnyttiga landtbruksmötena, äfvensom hvarför hushållningssällskapernas sammankomster hos oss — tröga oeh betydelselösa — endast sysselsätta sig med ändlösa formaliteter. Man har beskyllt dem, som tagit sig friheten att hasta en bliek bakom kulisserna, att ledas af enskilda biafsigter 0. s. v.; men insändaren vågar icke allenast öppet fråga hvari dessa skulle bestå, utan äfven tryggt tillägga, att just alla de som icke medgifva eller t0lerera fri anmärkningsrätt mot personer som sköta de kommunala angelägenheterna till länets skada, tydligen oeh uppenbarligen sjelfva ledas af främmande, för det allmännas gagn förderfliga biafsigter. Man skall vara i hög grad enfaldig, för att föreställa sig att ett sådant abderitiskt förhållande kan på längden fortfara. Det exempel, som i detta afseende utgått från vissa notabiliteter, har redan burit sina frukter, och en bland de mest märkvärdiga deraf är den lägre krönobefjeningens förda klagan öfver offentliga granskningsrätten, öfver en rättighet som de högste embetsmän oeh sjelfva regeringen måste underkasta sig, samt slutligen dess uppmaning till länssyrelsen att aktionera den tidning som infört en insänd artikel, innehållande ganska riktiga, om ock hårdsmälta sanningar med afseende på det sätt, hvarpå vissa länsmän underlåtit siäa skyldigheter. Det vore visserligen rätt beqvämt, om dessa embetsmän finge förfara så som de behaga, utan att någon vågade deremot framkomma med anmärkning, särdeles då deras ket Så bt a mo mA m mm IA