Aftonbladet – 3 maj 1855, sida 2

fruktar jag att några utbrott komma att ega rum. : Det är vår skyldighet, menade Gummerus, satt söka förekomma alla oordningar. Du må tro att ganska allvarsamma uppträden i dag egt rum vid Jomala. Först behagade det Hammarlandsboerna att sluta spetsgård kring prestgården; jag lyckades stilla dem; sedermera afgåfvo Jomalenserna ganska lysande prof på sin tapperhet; anländande från en skarp strid, som i går natt då vi opererade vid Färjsundet tilldrog sig vid Öfvernäs i östra Jomala, lägrade de sig nära kyrkan; flera ryssar hade sökt skydd under den höga kyrkogårdsmuren. När de sågo allmogen framrycka, aflossade de sina gevär, men kulorna träffade den gamla, söder om kyrkan belägna sockenstugan. Här var Erik Henrikson i tillfälle att lemna ett: vackert prof på sin krigiska skicklighet. Gossar, låtom oss skynda fram både från öster och vester om kyrkan för att kringränna ryssarne, uppmanade han. Förslaget verkställdes och lyckades förträfligt. Ryssarne togo till flykten. När jag anlände med mina tjugo obeväpnade Finströmskarlar, som nu åtminstone suto till häst, var ej affären slutad. Vid åsynen af mig sträckte 13 jägare och en officer gevär. Vår Herre är med oss! inföll Aren. Den kossacka, återtog Gummerus, som flytt från Öfvernäs var med dem, men lyckades äfven denna gång att undkomma; innan han flydde afhögg jag dock först hans pik; häftigt förföljdes han, men sprang som Jehu, så att det icke var möjligt att upphinna honom. Mycket grämer det mig höra att tvenne ryssar blifvit illa sårade i natt vid Öfvernäs, och det är vår raske, tappre Jan Janson som gifvit den ene af dem det troligen dödliga såret. Min mor lärer vara hos den sjuke, och som händelsen lyckligtvis tilldrog sig i