Aftonbladet – 1 maj 1855, sida 3

utan att häftigt uppröras kan tala om honom, har det slutligen mig blifvit en vana att aldrig nämna hans namn., Det var ändå underligt alt mamma, som var tjugo år yngre än pappa, kunde besluta sig att gifva honom ja., Det var icke underligt. Hah var ej mer än 41 år då ban friade till mig, en vacker karl, en hygglig karl och dessutom allmänt aktad för sin redbara karakter; jag hade ingenting på jorden, var som man säger på nåder hos fattiga slägtingar; skulle jag icke då med tacksambet mottaga handen af den man som vunnit mitt hjerta; och på det hela har jag ej haft skäl att beklaga mig, ty han har varit god emot mig.n Här är så vackert, här kunde vi vara så lyckliga . . . Men längtar du ej tillbaka till fasta landet ? Jo om jag kunde få mamma möd mig, men i annat fall visst icke.n Mot middagstiden gamlade sig flera ståndsersoner på Sonröda hos major Gyllensteen, bland hvilka ekonomie direktören L.,som beskylldes för att hemligt på ryssarneg befallning hafva boritagit alla sjömärken, landtmätarne Dalen, Fontell och Granell samt vikarierande pastor Andströmer i Salsvik; Bönder ligga här öfver allt i försåtv, sade L., resningen har en dubbel afsigt: först att bortjaga ryssarne, och sedan detta är väl bestäldt ämna de fördrifva alla herremän och sjelfva göra sig till herrar öfver Ön. pDe skola så f—n hellero, uppbrusade majoren, och det tillkommer oss att försöka sätta en gräns för deras ofog., Om jag vågade lemna ett råd, inföll landtmätar Dalen, så skulle vi begifva oss alla, som här äro samlade, till den punkt hvarest