Aftonbladet – 1 maj 1855, sida 2

karlar genom grinden in på gårdsplanen. En kossack stod vid sin häst i begrepp att bestiga densamma. Erik Henrikson rusade på honom, då kossacken i en handvänning kastade honm tillmarken. Men i detsamma höjde Jan bössan och slog ryssen öfver nacken så att han tumlade öfver en bredvidstående kärra. Bönderna, lifvade genom det mod som deras trenne kamrater nyss ådagalagt, slöto sig nu till dem. Hollah! ropade en röst. Allas ögon riktades åt det håll hvarifrån rösten kom. Det var en torpare från oskogen (så kal-. lade bönderna Kastellholms ruiner i Sunds socken), som åtagit sig att vara parlamentär åt ryssarne, hvilka genom sitt ombud anhöllo att en half timma måtte beviljas dem för att rusta sig. Och du din best,, inföll Matts Erikson, du har följt dem hit för att föra deras talan . . . men ingen pardon . .. lita på det! Nu stormade bönderna in i stugan. Alla väggar voro beklädda med gevär. — De nedtogos hastigt af bönderna, som äfven bemäktigade sig alla knifvar och vapen som der funnos. Sedan igenlästes dörren, bommar spikades för fönstren och flera af byns invånare uppbådades att vakta gården. Triumferande och sjungande återvände folkskaran till Dalkarby, men en saknades dock ibland dem; det var Jan Janson; i förbivägen ingick han i sin moders boning. Vid middagstiden samma dag inkom Jan Janson i prosten Hambrei rum. pBiek som döden, sade Jan. Herr prosten har kallat mig.o Du lärer sjelf hafva gjort dig till soldat, sade prosten kallt. bBlott dessa dagar, svarade Jan med fast