Aftonbladet – 1 maj 1855, sida 2

samtal med sin hustru att någonsin nämna desamma. Den af alla, som för närvarande utöfvade största inflytandet öfver den sjuttioårige gubben, var hans svåger, prosten Höckert på Kumlingeön, ehuru denne sistnämde var till åren betydligt yngre. På den ö, hvarest major Gyllensten valt en fristad för sin ålderdom, firades han som en liten furste, hvartill hans förmögenhet ej obetydligt bidrog. Det står i en gammal, af en äldre längesedan bortgången skald författad visa: hvar och en ser godt på den som behöfver ingenn, och den som ej tror på kanningen af dessa ord, som göra sig gällande öfverallt på vårt jordklot, har föga eller ingen erfarenhet af lifvet. Morgonen af denna samma lördag hvilken efterföljde en så minnesvärd natt vilja vi inträda i stora salen på Sonröda, hvarest familjen samlat sig till frukosten. Vid kaffebordet satt husmodren, som att dömma efter utseendet tycktes vara omkring femtiotalet; dragen voro ej anmärkningsvärda, men uttrycket i hennes ansigte egde något så lidande, att man knappast, då man ej var van att se henne, kunde utan rörelse betrakta henne; till och med hennes leende antydde smärta. Den klädning som slöt sig omkring hennes fina växt var af svart taft; den hvita mössan, under hvilken svarta med silfver blandade lockar framsmögo sig, pryddes af hvita band; andra färger än svart och hvitt begagnade hon aldrig ; vid ett annat bord stod en tjugoårig flicka hvars lefhadsgladå, friska ansigte var en motsatts till modrens; Marie Louise, så hette dottren, var sysselsatt att breda smörgåsar; vid detta bord satt en tolfårig gosse; görande heder åt sin vällingtallrik. Det var ej någon likhet mellan flickan och honom. Nu inträdde familjefadern, hvilken vii för