Aftonbladet – 1 maj 1855, sida 2

och lugn ton, blott vi hunnit bortköra ryssarne, återvänder jag till plogen.s Och din första bedrift har varit att förfoga en menniska till evigheten. Ännu lefver han gudskelof; han är hos min mor, och fru Gummerus efterskickades genast för att förbinda hans sår.. Om han dör... hvad säger du då?s Han svarade ej straxt. Slutligen sade han. Intet. Berätta mig hvad som tilldragit sig vid Öfvernäs? uppmanade prosten. Jan berättade i få ord hela förloppet. Att så der anfalla tvenne personer som rida i sina egna ärenden, kan icke försvaras.n Men deras ärenden äro olofliga,, dristade Jan att svara. Lika mycket; men skall man föra krig bör det ske på annat sätt, och icke trettio öfverrumpla tvenne personer. Ingen af oss rörde sig mer än jag och Matfs Erikson från Westerkalmar. Åsynen af hela denna skara var nog för att förskräcka dem... och de voro ju för tillfället försvarslösa? Tror du dig ega mod att bära en blodskuld?a Tårarne stodo den unge mannen i ögonen. Det hoppas jag... när afsigten var godl!s fåfängt bemödande sig att återhälla tårarne, som hu runno -ohämmade utför hans kinder, störtade han fram till den gamle själasörjaren. Visste prosten huru jag inom mig är till mods, så hade han nog ett trösteord för mig. Med en blidare röst återtog Hambreus: Det som är gjordt kan ej hjelpas. .. ta dig hädanefter till vara... och lägg dig me ditt bekymmer i Guds armar; när du vill tala vid mig, är mitt rum så väl som mitt hjerta öppet för dig