Aftonbladet – 30 april 1855, sida 2

senomgått en dyrbar akademisk kurs, inhemtat kunskaper och framskridit i ålder längt utöfver dessa l(, berrar handelsbokhållare. Men de ene mäste föra ett g anständigt och tarfligt lefnadssätt under träget. arbete, under, det de andre vilja spela s. k. lejon, fre-2? qventera de dyraste restaurationer, göra lustfärder, f dricka champagne i öfverflöd och besöka dessa rykt: bara baler, vissa nätter i Bloms salong, hvilka utgöra å en verklig skandal för staden och hvilka aldrig borde 7 vara ens tillåtna. På sådant sätt blifva äfven ganskalgoda inkomster otillräckliga och mäste förhöjas på olofliga vägar. Så leda här säsom öfverallt lättsinne och sedeslöshet först till vingleri och sedan till up-Å( penbara brott. Det lärer vara en temligen allmän anda i alla hanlj delsstäder, der penningar lätt förtjenas, att de ock friskt omsättas på nöjen och flärd. Om denna anda ock är allmön, så är den derföre icke mindre klandervärd. De unge män, som förstöra sin tid, sina j penningar, sina både fysiska: och moraliska krafter och slutligen sia framtid på sådana tomma och skad-1 liga förströelser, skulle kunna verka betydligt mer, bäde för sin egen välfärd, i vinnandet af aktning, oberoende och ett godt medvetande, och för sina medmenniskor, om deras håg kunde vändas till nå-1. got bättre än att öfverbjuda hvarandra i yttringar af: slöseri, öfversitteri och råhet. Det finnes ock lyckligtvis många, som hafva en sädan bättre riktning — J: hvad Göteborg angr hoppas vi att de utgöra flerta-Å: let; — många unga köpmän hafva begynnt att idka naturvetenskapliga och historiska studier, skön konst i m. m. och använda sina fristunder till nöjen af förädiende beskaffenhet; men denna tendens till nägot bättre, hvars fullföljande ensamt kan skaffa köp-; mansständet äfven den högre moraliska aktning, som penningen allena icke kan bereda, har icke blifvit : någon allmän-anda och kan ej blifva det, förrän alla Å. de redbare och rättänkande af de uvge männen utaf ! yrket träffa en tyst öfverenskommelse, dels att taga. sig sjelfva till vara, dels att undandraga sig all inti-Å. mare beröring med sådana kamrater, som ej vilja låta varna sig att återvända från deras farliga väg.. På detta sätt och blott så kunde den nu rådande mindre goda allmän-andan, som drager mängen i grunden god och ädelsinnad yngling i förderfvet, förvandlas i en god, hvilken skulle besegra mången äfven dålig natur, eller ätminstone qväfva des yttringar. Till vinnande af detta vigtiga mål borde äfven herrar principaler medverka mera än de göra, genom att mera än som sker upptaga i sitt umgänge och femiljelif de unge män, hvilkas framtid är dem i så väsentlig mån anförtrodd och hvilka efter dem skola utgöra bor,erskapet i en stad, som utvecklar sig lifligt och på hvars samhållsanda landet derför får allt högre anspråk. Vill medelklassen upprätthilla det anseende och det inflytande, som dess förmögenhet har förvärfvat densamma, så mäste dess medlemmar J, äfven vårda det andra elementet, hrarförutaa intei anseende kan bevaras, det är bildning, hvilken, märk väl, icke ligger i en värdad eller elegant toilett, icke i mer eller mindre belefvade åthsfror i umgängeslifvet, icke ens i kunskaper (ehuruväl dessa utgöra ett vigtigt moment i bildningen), utan i goda seder, upp: höjda åsigter, begär att gagna samhälle och medmenniskor, med ett ord i en sann humanitet. Först i föreniog med en sådan bildning kan förmögenheten göra anspråk på att gälla något inför samhället och : inför hvar och en som ej behöfver eller ej frågar ef-Å ter dess hjelp. Men huru skola sådana egenskaper : kunna uppstå oeh utbilda sig till blommor och frukt hos en ungdom, som anser sin tillvaro och sitt mål i lifvet endast vara att njuta och som, för att tillfredsställa denna njutningslystnad, uppoffrar sin tid, sina krafter, sitt ekonomiska oberoende, sin framtid och sin inre frid? Vi önskade lägga dessa kanske något hårdsmälta, men icke dess mindre ojäfaktiga sanningar på mån ga, ja på alla de unga mäns hjerton, hvilka här bilda sig att blifva sjelfständiga medlemmar i ett köp mansständ, för hvars tillvaro redbarhet ccb dugvlighet I utgöra oundgängliga vilkor. Om det mistv :nses för en dålig affär, att för en liten ögonblicklig vinst uppoffra en framtida och säker behållning, så mäste det väl vara en ännu sämre, att för några ögonblickliga njutningar uppoffra framtid, heder och samvete. Man behöfver ej vara någon stor kalkylatör för att inse, att sådant innehär det största och oefterrättligaste öförständ, och ej någon stor menniskovän för att ön ska att Gud mätte bevara hvar och en för det bokslut, som mäste blifva en följd af sådana affärer. — — Bränvinsbeslag. Också inom Örebro län har ett beslag ä olaglig bränvinsredskap blifvit verkstäldt. Rörelsen hade bedrifvits i liten skala och var redan öfvergifven, såsom ej nande. Bränmästaren var hemmansegaren Lars Jehan Jocsson i Norra Hjulön af Nysunds socken. Hos honom har kronolänsman Edström verkställt beslag å hvarjehanda bränvinsbränningsredskap af koppar. Pannan rymde 28jumfrur och var 5 tum djup samt tycktes förut hafva varit använd såsom kruka. Hatten i vanlig form och med en pipa var deremot särskildt förfärdigad för detta ändamäl. Den rymde 1 kanna och 22 jumfrur. Till kylfat hade man användt ett ämbare och såsom råämne vid handteriogen begagnat vanligt maltdricka. Herr Lindholms afskedssoire i lördags var ganska talrikt besökt. Soiregifvaren förtjenade såväl denna uppmärksamhet som det rikliga bifall han erhöll, genom den hos en så ung konstidkare verkligen ovanliga soliditet, som han ådagalägger i sin tekniska behandling af äfven den svåraste pianomusik. Hr L. ämnar nu besöka utlandet; föredragets poesi, stilens karakteristiska sjelfständighet, som man önskar hos en artist af högre ordning, utgöra troligen det mål, som hr L. har i sigte, och hvilket genom åhörandet af de första talanger (ej blott i pianoväg) och en närmare förtrolighev med kompositionsläran samt musikens estetiska och rationella sida säkert af honom skall vinnas. Det står att hoppas att den blifvande reorganisationen af kongl. musikaliska akademiens läroverk skall bereda unga konstidkare en möjlighet att inom landet finna, hvad de med så stora uppoffringar måste söka i utlandet. HAr Lindholms repertoir bestod af Beethovens Duo (Fdur) för piano och violoncell — hvarvid man måste ogilla uteslutandet af pjesens båda sednare satser — samt Ries Cismoll-konsert, en briljant och väl skrifven, eburu något lång komposition. I detta nummer ådagalade hr L. isynnerhet sin betydande skicklighet. Hr L:s slutnummer var en sg. k. Transskription öfver Lucia-sextetten, af Willmers, tillhörande en genre, som numera ej borde erhålla plats på konsertprogrammerna. Violoncellpartiet till den Beethovenska duon utfördes med mycken finess af hr Mollenhauer, som dessutom utmärkte sig i introduktionen till en bekant violoncellpjes af Kummer. Sjelfva variationerna utfördes med färdighet, men hade erfordrat mera lugn och rytmisk hållning. Pjesen sjelf borde för längesedan varit begrafven i glömskans flod. Fröken Sandels sjöng med sitt vanliga bebagfulla (fast nog vibrerande) föredrag den bekanta romansen ur Joseph (som blott togs något för långsamt), en folkvisa och en remans af Mendelssohn, som måste gifvas da