— I anledning af ett polismål rörande en en ung handelsbetjent, som blifvit ertappad att hafva förskingrat gods ifrån sin principal och sedermera gripen, häktad och förhörd, samt slutligen, genom husbondens bemedling, frigifven, innehåller Göteborgs Handelsoch 3jöfartstidning följande reflexioner, hvilka äfven för hufvudstaden äro så mycket mer behjertansvärda, som man här alldeles nyss haft motstycke till samma förbrytelse: Den vnge man, hvarom här är fråga, uppgaf såsom ett slags ursäkt för sitt brott, att hsn endast erhållit 600 rdr rgs årlig lön, hvilket varit otillräckligt för hans vivre. Äfven utan en sådan förklariog har man lätt kunnat inse, alt de föröfvade tillgceppen haft sin grund i begäret att föra ett lefnadssätt som ej öfverensstämde med tillgångarne. Hvad som saknades och ej kunde erhällas på lofiig väg, mäste ta gas på oloflig. Häri ligger ett stort ondt, hvars tillvaro tyvärr är rätt allmäat utbredt bland våra unga handeisbokhål Isre och handelsbetjenter, fastän yttringarne af det. samma ej ofia träda så i dagen, som det nu skett. Eit stort antal af dessa unga män lafva nemiigen vida öfver sina tillgångar, oaktadt dessa ej äro obetydliga. Den person, hvarom här är fräga, fann 600 rdr årlig inkomst vara för ringa, för att han derpå skalle kunna lefsa anständigt, och mängen af hans likar finner helt säkert dubbla summan otillräcklig, och dock är den mera än hvad , ex. våra fleste unge tjenstemån under sina första är uppbära, sedan de