Aftonbladet – 30 april 1855, sida 2

nbragt E. Från salens ingång och fram till ronen voro på båda sidor uppställda åtta raler stolar. Vidare såg man de förbundna nakternas vapen, ofantliga fanor och turkika halfmånar samt städerna Londons och Paris vapen. Öfver fönsterna voro anbragta le af irofeer omgifna inskrifterna Almap, Balaklava,, Inkerman,. Öfver ingången vefunno sig två musikkårer, som vid kejsarens ankomst spelade melodien till sången Partant our la Syrie. I rummet utanför salen voro : upphängda porträtter af Napoleon I, konung : Jerome af Westphålen, konung Joseph afl: Spanien, madame Letitia, Napoleons moder, drottning Hortense och drottning OCatharnaj. af Westphalen. KI. Y, 3 inträdde kejsaren och kejsarinnan i salen. De till bögtidligheten inbjudne hade redan kl. 10 intagit sina platser. Flere af de utmärktaste gästerna blefvo obemärkta, då genom en besynnerlig försummelse ipgen anmälning skedde vid inträdet. Dock märkte man bland andra lord Panmure, viscount Hardinge och turkiska sändebudet, hvilka liksom sir Charles Wood och lord Clarendon helsades med lifligt bifall. Inalles voro öfver 2000 personer närvarande. Hertigen af Cambridge, som uppträdde i gallauniform, mottogs vid sitt inträde med entusiastiska bifallsrop. Orkestern hade just slutat ouverturen till Wilhelm Tell, då Bow Churches klockor och ropet Vive VEmpereur I förkunnade de höga gästernas ankomst. Lordmayorn, aldermännen och municipalitetet gingo framför deras majestäter. Kejsaren bar divisionsgeneralsuniform och kejsarinnan en brokadklädning. Hon : syntes ganska rörd af det mottagande som hon och kejsaren r nte. Sedan D. M. intagit sina platser uppläste citys ;recorder lyckönskningsadressen, hvari lades synnerlig vigt på det engelsk-franska förbundet. Slutorden i adressen lyda sålunda: Det äligger oss vidare att för ers kejserliga majestät uttrycka den lifliga glädje och den vördsnadsfulla beundran, hvarmed vi vid detta lyckliga tillfälle se er beledsagad af er höga gemål, H. M. fransmännens kejsarinna. Vi anhålla att för E. M. få uttrycka vårt fasta hopp, att ni i det husliga lifvets lycka städse må finna den bästa tröst och det bästa stöd som verlden förmår bjuda under sorgerna och bördan af den höga bestämmelse, som ni med så utmärkt kraft och moderation uppfyller, och vi bedja af hjertat att Försynens välsignelse måtte i många år skänta E. M. lif och helsa.s Innan adressens uppläsning började hade kejsaren och kejsarinnan stigit upp och förblefvo stående till dess läsningen var slutad. Vid det ställe som angick kejsarinnan skallade långvariga bifallsrop, hvilka kejsarinnan leende besvarade med vänliga helsningar. Efter uppläsningen öfverlemnades till kejsaren en afskrift af adressen. Louis Napoleon svarade med fast och klar stämma, om ock med något utländsk brytning, på följande sätt: Mylord mayor! Näst det hjertliga mottagande jag fått röna från drottningens sida, kunde ingenting göra ett djupare intryck på mig än de känslor för kejsarinnan och mig som ni, mylord mayor, å Londons Citys vägnar för mig uttalat. Ty Londons City representerar de disponibla hjelpkällor, som en öfver hela verlden utbredd handel erb:uder lika mycket åt civilisationen som åt kriget. Så smickrande edra loford oca äro, så emottager jag dem likväl, emedan de mer gälla Frankrike än mig sjelf; de äro fällda till en nation, hvars intressen i närvarande stund på alla orter sammanfalla med edra egna (högljudt bifall); de äro riktade till en här och en flotta, som med den engelska hären och engelska flottan i hjeltemodigt fostbrödralag dela så väl krigets faror som ära (nytt bifall); de gälla den på allmänt väl, rättvisa och billighet fotade politik, som de båda regeringarne följa. Hvad mig personligen angår, så har jag äfven på tronen bibehållit samma känslor af deltagande och högaktning för det engelska folket, till hvilka jag bekände mig under min landsflykt (högt och långvarigt bifall), den tid då jag åtnjöt er drottnings gästvänskap; och på samma gång jag handlade i öfverensstämmelse med min öfvertygelse, uppfyllde jag en pligt som intresset för den allmänna civilisationen, ej mindre än intresset för den nation af hvilken jag blifvit vald, föreskref mig. England och Frankrike äro verkligen af naturen ense i alla de stora frågor rörande politik och menskligt framåtskridande som nu sätta verlden i rörelse. Från det atlantiska hafvets stränder och ned till Medelhafvets, från Östersjön och till Svarta hafvet, från önskningarne för slafveriets utrotande ända till förhoppningarne om en förbättring i alla curopeiska länders belägenhet, i allt ser jag för våra begge länder, så väl i den sedliga som i den politiska verlden, blott en väg och ett mål (bifall). Vår endrägt kunde alltså icke slitas genom någonting annat än ovärdiga konsiderationer och ömklig afundsjuka. Om vi blott helt enkelt följa det sunda förnuftets bud, så äro vi säkra om framtiden (högt bifall). J han rätt om juttyden min närvaro bland er som ett nytt och kraftigt bevis på mitt beslut att energiskt fortsätta kriget, i den händelse nemlizen våra bemödanden att vinna en ärofull fred skulle visa sig fåfänga (bifall). Blir detta sistnämda händelsen, så kunna vi med säkerhet räkna på en lycklig utgång, äfven om vi skulle komma att kämpa med stora svärigheter. Ty icke nog att vi ega soldater och sjömän af ett bepröfvadt mod, att våra länder i sitt sköte ega ojemförliga hjelpkällor, atan framför allt — och deri består vår öfverlägsenhet — de bilda en skyddsmur för alla högsinnade och upplysta ider. Alla lidandes ögon vända sig instinktmessigt mot vestern. Våra nationer äro så ledes mäktigare genom de tänkesätt de representera, än genom de härar och flottor hvaröfver de förfoga (lifligt bifall). Jag är eder drottning djupt tacksam för det hon erbjudit mig detta högtidliga tillfälle att uttrycka mina och Frankrikes känslor, af hvilka sednare jag är en tolk. Jag tackar er i kejsarinnans och mitt eget namn för det varma och hjertliga emottagande vi fått åtnjuta (bifall). Vi skola i våra hjertan medföra till Frankrike ett varaktigt intryck af det imposanta skådespel England erbjuder, der dygden på tronen leder landets öden under inflytandet af en frihet, som icke sätter rikets storhet i fara.s Sedan lord-mayorn föreställt flera af de närvarande aldermännen för D. K. M., närmade sig hertigen af Cambridge till kejsaren, som hälsade på honom särdeles bhjertligt. Kejsaren och kejsarinnan, lord-mayorn och hans gemål, hertigen af Cambridge, statsministrarne, diplomatiska kåren och en mängd andra gäster begåfvo sig derefter till sessionssalen, der en lysande dejeuner intogs. Högst upp vid bordet suto kejsaren och kejsarinnan, midtemot dem lord-mayorn och hans gemål. Lord