Aftonbladet – 30 april 1855, sida 1

geringen föreslagna. Deremot hade hb. ex. ståthållaren och finansdepartementets chef, statsrädet Vo nedlagt en den kraftigaste protest mot meddelandet af sanktion, emedan cen sådan skulle utgöra ett faktiskt medgifvande af storthingets myndighet uti ifrägavarande hänseende, mot hvilket det blott formella förbehållet blefve maktlöst. Kronan följde dessa veteraners räd emot nationalförsamlingens och den norska regeringens auktoritet, och nekade den ene af de valde komiteledamöterna, byfogden Meldal i Throndbjem, den af honom sökta tjenstledigheten för att kunoa deltaga i kommissionens arbeten här i staden. Eommissionen beslutade det oaktadt enhälligt och utan diskussion att skrida till utförande af sitt värf och att inkalla första suppleanten, advokaten Kildal, i Meldals ställe. Jastitiedepartementet ålade emellertid amtmannen i Jarlsberg och Laurvig, att återtaga den permission hat hade gifvit en annan af medlemmarne, advokaten Svederup, och ett lika förfarande kan antagas hafva egtrum från finansdepartementets sida med länsman Ueland, hvilken af Stavangers amtman hade fått tjenstledighet i samma ändamål som den föregående; äfvensom det ock är en tydlig följd af kongl. resolytioden att den af storthinget beviljade ersättningen till de i hufvudstaden icke boende ledamöterna ej får utbetalas af statskassan, och likaså litet de löpande utgifterna för arbetet. Således blifva Svederup och Ueland politiska martyrer, och den monarkiska principens förr så ifrige försvarare, den vestländskå oppositionens afgjorde motståndare, assessor Motzfeldt och advokat Dunker, hvilka äfven äro medlemmar af jurykommissionen, skola åtminstone till en viss grad tvingas att göra gemensam sak med oppositionens mest framstående ledare. Hvilka oväntade politiska konstellationer häraf kunna uppkomma skall säkerligen nästa storthing visa oss. På detta thing komma naturligtvis kronans beslut i denna fråga att väcka lifliga diskussioner öfver dess konstitutionella sida och skola måhända till och med föranleda riksrättsaktioner i anledning af. de nekade utbetalningarne, så framt den meningen får öfverhand i odelsthinget, att stortbingets utöfvande af dess rätt att förordna anslag af statsmedlen är oberoende af konungens samtycke. En sammanstötning emellan de begge statsthakterna synes således oundviklig, och denna kan lätt framkalla rifningar äfven om andra omtvistade frågor, och på det sättet gifva nytt lif åt fordna politiska strider, hvilka i sådant fall säkerligen ej blifva mindre skarpa än förr, men så mycket mer att beklaga som vårt parlamentariska Nf saknar den vanliga kopstitutionella utjemningsoch försoningsutvägen; och som samdrägt emellan Norges folkoch kungaråd blifver allt mer och mer nödvändig ju mera vi närma oss till en oundviklig unionell krisis, j Osktadt man här gjort sig temligen förtrogen med utsigterna för de nordiska rikenas deltagandeiverldskriget, nyttjar man likväl freden så länge man kan till förberedande af större wateriella förbättringar i landets inre ekonorni. Styrelsen pådrifver med kraft verkställandet af de beslutade kommunikationsanstalterna, hvarpå icke mindre än 41 ingeniörer arbeta. Det Christiania-Christiansandska ångbätsbolaget börjar redan på våren sina furer på Hamburg med ett åpgfariyg och hoppas i sommar kunna rätta ett anoat i gång på England. I Bergen skall man också börja direkt fart på detta land, likasom man i flera ir haft desifrån direkt fart på Hamburg, och ett driftigt bolag anlägger nu i den gamla norska hansestaden en storartad mekanisk verkstad, hvarest man bland annat äfven kommer att bygga ångfartyg. För sniäggandet af en jernväg från den äteruppblomstrande staden Hamar vid Mjösen till Elverom i Österdalen och af en bibana från Eidswoldsbanan till Kongsvinger arbetas med stor ihärdighet i de närmast intresserade omkringliggande orterna, och man har redan ingätt till inrikes departementet för att utverka understöd af det allmänna till den sistnämnda planens utförande. Samtidigt härmed har också länge talats om gräfvande af en kanal emellan Glommen och Vormen från Öiren till Vinger och om en vattenväg derifrån till Venern, hvarigenom man i det allranärmaste skulle vinna en omedelbar ängbåtsförbindelse emellan bögge rikenas hufvudstäder. Likaledes har man på båda sidorna om gränsen visat förnyadt intresse för det gamla förslaget till en förbindelse öfver Blakierskansen till Carlstad, som med diligens, jernväg eller ångbåt kunde förkorta afständet emellan hofvuodstäderna till 32 eller mähända 24 timmars resa, under det att F-edrikshaldsboerna hafva äterupptaigt frägan om utförandet af den längesedan beslutade vägen frän deras stad till grönsen, i hopp om att svenskarne snart skola möta dem med en dylik från deras sida. Det Fredriksbaldska kanalbolaget förblifver ej heller overksamt. Drammenboerna begynna likaledes anstränga sig för att förbättra förbindelserna med deras vidsträckta höglänier och att isdrega dem i den nya vägen till Christiania, I Guldbrandsdalen förebafvas flera vigtiga företag, såsom sänkning af insjöarne Lesjö och Vaagevand och uppmuddrivgen af Lougens och dess bifloders vattendrag, hvarigenom man kommer att vinna -betydande sträckor af fruktbart äkerland. Ett väckt inflytande på landtbrukets utveckling lofvar man sig af de nyss utnämnde statsagronomernas verksamhet, hvilka, utom det att de äro styrelsens sakkunnige rådgifvare, skola resa omkring under ena hälften af året för att undersöka tillståndet och gifva vägledning vid större privata företag, hälla föredrag vid amternas landtbruksskolor o. 8. v. En af dessa män, T. Wiel, är norrman, de tvenne andra äro svenskar. — Akerbus landtbushållningssällskap lönar för detta amt en sådan resande lärare och desse utom en svensk lärare i konsten att tillverka tegeldikesrör, som nu begynna att komma mycket i bruk. Det högtförtjenta sällskapet för Norges väl bemödar sig, med biträde af tre schweiziska lärare, att verka för en förbättrad tillredning af ost, och understödjer dels af egna medel, dels af det sällskapet årligen beviljade anslag af 2000 Spdr många oyttiga försök, Till boskapsoch hästrasernas förädling är hitintills icke mycket uträttadt; men uppmärkssmheten bar i sednare tider äfven blifvit fästad på detta vigtiga fält. Ännu mindre har man framskridit till en förståndigare skogsskötsels införande, men äfven i denna gren börjar man att göra något. De tvenne till utländska akademier sände män, Meidel och Barth, hafva hemkommit och skola nu till det allmännas nytta anställa undersökningar huru saken kan börjas. En tredje forstman skall i år skickas till ntlandet, Den såsom diktoch sagosamlare icke mindre än såsom skicklig granskare af vår fauna välkände författaren P. Asbjörnsen och universitetets botaniske konservator Schtbeler hafva med populära skrifter sökt väcka intresse för träödgårdsplanteringen. I Romsdals amt har landthushållningssällskapet börjat sådana planteringar, likasom detta amt i allmänhet utmärker sig för sitt verksamma intresse för landtbrukets utveckling. Här på östra sidan af landet har man blott sällan fästat nägon synnerlig uppmärksamhet på de stora fiskerierna vid vestra kusten. Den sista tiden, då de stora lokala intressena städse gällt mera än något annat, fylla uppsyniogsmännens berättelser från fiskerierna telegrafdepeschernas roler. Efter dessa synes vårsillfisket i år hafva gifvit rätt mycket eller omkring 300,000 tunnor, hvaraf hälften för Stavangers, en fjerdedel för den nya köpingen på Karmön, Hou gesunds räkning, och resten för Bergens. Af de nyss utgifna tabellerna öfver rikets handel och sjöfart för år 1853 synes, att vår handelsflotta, som år 1806 blott utgjorde 1650 fartyg af 74,824 östers drägtighet, till detta år vuxit till 4200 fartyg af 170,538 lästers drägtighet och med 24,500 mans besättning. Till Daomark utfördes år 1853, 43,315 läster trälaster (är 1835 nära 24,751) och 6354 sk ekbark samt 8136 sk stängjern. Från Danmark infördes 1,104,237 tunnor korn och 919,413 18 mjöl, hvaraf synes att sädeskonsumtionen här i landet är i stigande. Deremot har införseln af fjäderfä från Danmark betydligt aftacvit. Engölanmätnnon hafra te