Aftonbladet – 28 april 1855, sida 3

Det var är 1767. Elisabeth var då nära 15 är. Kejsardottern var icke någon skönhet af första rangen, men hon hade stora intagande ögon, i hvilka mälade sig en mild melankoli; hennes karakter inneböll, med all dess vekhet, ett drag af mycken slutenhet. Furst Radzivill lyckades i Rom förskaffa sig tillträde till henne och bemötte henne som regerande furstinna. Han meddelade henne öppet sina planer och: uppväckte på nytt de till hälften inslumrade ärelystna förhoppningarne hos den unga flickan, hvars lif från detta ögonblick blef en kedja af inre och yttre: oro. Furstens resa till Italien, hans besök hos Elisabeth, ja till och med de planer ban bade i sinnet förblefvo icke länge nägon hemlighet för ryska hofvet. Stanislaus August mäste på kejsarinnans befallning konfiskeras Radzivills gods. Fursten, beröfvad alla sina inkomster, sälde sina juveler, delade med Elisabeth de penhiogar han erhöll och irrade omkring i utlandet. Förgäfves erbjöd honom kejsarinnan genom sina agenter att upphäfva seqvestern på hans gods, i fall han ville utlemna Elisabetb; med harm afslog han anbudet. Till följd af politiska skäl fick fursten sedermera äter inträda i fult besittning af sin egendom ; dock skall en bemlig artikel bafva innebållit, att ban för framtiden måste uppgifva alla planer med afseende på prinsessan Elisabetb. — En mängd förnäma ryssar genomreste vid denna tid Italien härs och tvärs; de voro ntan undantag obildade och råa, så mycket de än slogo omkring sig med franska bons mots, dem de hade uppsnappat i Voltaires skrifter. Samma väg tog också grefve Alexis Orlov, en af Peter III:s adjutanter, och hvilken kejsarinvan, i ett bref till den vidtberömde franske filosofen af det XVIII:de seklet, betecknade med de orden: Han är en romare från repoblikens mest lysande tidehvarf,. Sedan 1769 vistades han än i Pisa, än i Livorno och Florens, skickade derifrän bref, penningar, ordnar, officersfullmakter och vapen till Morea, i akt och mening att insurgera grekerna mot Torkiet, och begat sig ett är derefter pä ryska fiottan sjelf till Hellas. De pä flottar befintlige engelske officerarne uppbrände då de i viken vid Tschesme liggande turkiska galjonerna. Orlow skördade äran deraf, firades i Peterburg med äreportar och erhöll tillnamnet Tschesmenskoi.. Sedan ired blifvit slutad med Turkiet och den Pagatschewska insurrektionen dämpad, erinrade sig kejsarinnan den stackars Elisabetb, och Orlow fick sig anförtrodt det uppdraget att föra benne till Petersburg. Han fullgjorde det på följande sätt; Elisabeth Tarakanow hade helt och hållet dragit sig tillbaka frän verldens buller och fram!efde obemärkt och i torftighet sitt lif i Rom, då en aag en rysk officer anmälde sig, som under sken af den djupaste hemlighet anförtrodde becne att han hade saker af yttersta vigt att meddela. Under Ioppet af samtalet yppade han för henne att han kom i grefve Orlows namn, som, underrättad om hennes: sorgliga ställning och djupt bedröfvad öfver att en rysk prinsessa skulle kämpa med nöd och brist i ett främmande land, erbjöd benne sitt bistånd och sina tjenster. Utan att ana nägot ondt, länar den oerfarna flickan sitt öra åt de förledande orden och mottager en summa pennvinger, som officern öfserräcker henne i grefvens namn. Sålunda var den uppgjorda planen inledd, förbindelsen mellan Orlow och Elisabeth tillvägabragt, och Ribas, den ryske officeren (född neapolitanare och grefvens förtrogne), infann sig sedermera allt som oftast hos Elisabeth, för att förvrida hufvudet på henne med förespeglingar om en lysande framtid, dervid kejserliga diademet framskymtade i bakgrunden. Kan man förtänka den oerfarna, lättrogna flickan, atthon med begärlighet insög det söta giftet — hon som från barndomen varit van att rufva på föreställningen om en kommande storhet, en föreställning som nu tecknade sig till verklighet, och det under så mystiska omständigheter? (Forts. följer.) SJÖFARTS-UNDERRÄTTELSER. . Skepps-tidningar. GÖTEBORG. Tisdagen den 3 April vid middagstiden fick kap:en Sonnenstein, förande briggen .Skellefteå, kommande från Gibraltar, ut: Spanska sjön sigte på ett redlöst fartyg, som befanns vara brigantinen Harpunen hemma i Norge som de! förmodades i Hammerfest eller Wardö . Den tade samtidigt med Skellefteåv varit uti Gibraltar, var lastad med linfrö och destinerad till Nordsjön. Flera af seglen, hvilka stodo tll, bade blåst sönder, och alla spakarne i ratten voro afslagna emot storbommen: alla båtarne voro borta, storglet och gaffelfocken kapade från litserna och liggande på ck; af förseglen voro somliga loss, andra fastgjorda, klyfvaren var, jemte skoter och fall. allde es försvunnen; stormärsseglen voro loss, brassarne och falien till en del utrappade och tappade under rårna: på däck låg en hoo lös ved. — Man satte ut båt från Skellefteå och gick ombord på .Harpunen, som, utom det ovan beskvifna, befanns i följande tillstånd: Förluckan var utan pressenning och skalkning. I förrummet fanns ngot linfrö, som var bandadt mel vatten, eljes: endast några gamla inventarier; i ruffen var al!t borta, utom några gamla kistor och kvjkläder: i kajutan befanns äfven allt vara borttaget, till och med de mest värdelösa saker, såsom glas, kmifvar, gaftlar o. s v. togen proviant fanns qvar, med undantag af nagot ärter, ryan och skorpor (på dä k lågo äfven några bitar fläsk) Alia papper böcker och kort saknades; det enda i de gen som kunde upptäckas, var en bit papper, på hvilket man nystat svart tråd och som, efter trådens alnystande, befanns vara kuvertet till ett bref. adresseradt till Kapten Julius Reinertsen, Adt. Magler Thalbeizers Enke å C:o. Helsingör,, samt å .kuvertets fida med annan stil tecknadt: Ankommen d. 46 Octtr I akterskeppet fanns cj hågot vatten. Vd pumparnes upptagande kunde ej synas ut de, genom lastens inträngande, blifvit oklara (pumpnicseln bade anträffats i kajutan. Ur alla vattenfaten, hviika ågo på dack, voro sprunden uttagna. Att alla spakarne i ratten. som är nämnt, voro afslagna, var ej underiigt, ty torbommen var surrad så tält öfver densamma, att spasarne ovilkorligen måste blifva afslagna; så väl brädgånsarne som ruffen och kabyssen voro oskadade. — Orsaken, ;varföre detta fartyg blifvit ö:vergifvet, var omöjlig aut utöna; men det tycktes, som om dess förra besättning bemölat sig att, genom falens och brassarnes utr.ppande, proriantens bortförande, vattnets uttömmande c, göra det onöjligt för andra att berga fartyget, som vid up täckningsillfället ej sack djupare än i Gibraltar, och på det keia synes vara godt och alldeles icke gammalt. — 1 X( x e—— 2 !XX2X4?z5-—————ox—