Aftonbladet – 27 april 1855, sida 2

de afgörande sammanträden, efter hvilka, enligt de direkta telegrafdepescherna, konferenserna blifvit afbrutna, synes, då man sammanlägger och jemför de många orediga och motsägande uppgifterna, ungefärligen ha varit följande. Sedan en rysk kurir den 16 på attonen hade bragt de ryska ombuden nya instruktioner och sedan lord John Russell samt Bourqueney kommit tillbaka från den lilla utflygt de gjort tillsammans, hölls den 17 ett nytt möte (det 10:de) der de ryska fullmäktige förklarade sig icke vilja göra några motförsag i afseende på den tredje punkten, utan uppmanade vestmakterna att så noggrannt som möjligt bestämma sina fordringar. Detta skulle sedermera ha skett i det 1l-te sammanträdet, som hölls den 19, i hvilket de fransk-engelska fullmäktige i förening med den österrikiska, skulle ha uppgifvit idn om Dardanellernas öppnande för alla nationers krigsskepp, men deremot. bestämdt fordrat, att Ryssland skulle inskränka sin flotta i Svarta hafvet och sålunda förpligta sig till att icke låta sin flotta der öfverskrida ett visst mindre antal skepp. Härpå skulle de ryska fullmäktige i den 12:te sessionen, den 23 dennes, ha gifvit ett bestämdt afslag, hvilket, efter ett samma eller påföljande dag gjordt; men fruktlöst försök till en bemedling, omsider skulle ledt till Wienerkonferensernas afbrytande. —