Aftonbladet – 27 april 1855, sida 1

På f. d. generalstabsoficerns försök till vederläggning af Sv. Tidn:s yttrande om trossen skulle vi vilja tillämpa det kända uttrycket )Gud bevare oss för våra vänner, med våra fiender skola vi nog reda oss,. Han säger oss väl att vi, vid början af sistförflutne riksdag , ej voro så alldeles utan tross; men han säger oss ej, hvilket just bordt ega rum då han ville vederlägga Sv. Tidn., om vi så alldeles hafva någon. Han åberopar visserligen R. St:s revisorers berättelse till Ständerna, men icke, för så vidt vi fatta hats yttrande, att dermed styrka det tross finnes, utan för att — hvad vi alltför väl känna — låta oss veta, att sunder den nära 40-åriga freden ganska betydliga summor utbetalts under rubriker: till armåns tross, trossens underhåll, trossbod, m. m. Den som blir slug härpå, den blir det! — F. d. generalstabsofliceren njspar Posttidpingens uppgift af omkring 600 (?) trossvagnar, — och tröstar oss helt naift dermed, att den som ej fått något nytt fordon fir åka med det gamla. Ja! så, min själ, kan det nya vara till, att man lika gerna begagnar det gawla. Skulle han icke vilja tillåta oss att få berätta en liten historia. Det var en gång en — nå, det kan vara detsamma hvad det var för en; det hör inte till saken, — som hade fått sig mycket penningar och skulle göra sig nya fordon; han hade aldrig varit rätt hemma i vagnmakeriet, ty han hade aldrig förr kommit undertund med att ek angripes af tidens tand mer än t. ex. ask; men se; nu hade han fått: veta det, och han beslöt derför göra bjul af ask im. m. till sina många nya åkdon. uits skickade han ut sina agenter att köpa askvirke, och de köpte och betalte bra, 2 rdr rgse kubikfoten, men de köpte rått träd. Hur skall jag nu bete mig, tänkte han bekymrad. Jo, vi beställa en ångmaschin och torka det råa trädet dermed, sade en af agenterna. Så sagdt, så gjordt! — Ångmaschinen kom, trädet torkades, några tjog Hjul gjordes deraf — men — men, inom några månader derefter voro de spruckna, gistna och alldeles odugliga till tjenst. Nu blef det brådtom med besked; en person på söder, som i all sin dar gjort i träd, fick uppdrag att skaffa ask mot förhöjdt pris — 2 rdr bko pr kubikfot —, och en person på norr skulle häraf förfärd:ga till de nya vagnarne; men huruvida mannen på söder eller mannen på norr, eller båda två, varit förtroendet värdiga, det kommer framtiden stt visa. Dock, vi vilja återgå till vårt ämne, och komma nu till Sv. Tidningens uppgift: Utan fältläkare. Åter slår f. d. generalstabsofficern upp rangrullan och visar att så ej är förhållandet. Men då han synes ignorerat, att vid ett fredsbrott, ensamt genom beväringens enrollerande, ett mindre gynnsamt förhållande emellan läksrnes och truppens antal uppstår; då vi högligen betvifla, att det finnes någon författning som förbjuder läkarne, mer än alla andra vid armån anställda militära och civila embetsmän, att före krigets utbrott taga afsked, eller bjuder att, som samma insändare yttrar, alla dessa läkaren — afser förmodligen de i rangrullan upptagne — väro ovilkorligen förbundne att följa sina regementer och kårers; då vårt land ingalunda eger öfverflöd på läkare, utan, hvad under sednast gångbara farsot flera gånger visat sig, just motsatsen; så föreslå vi, öfverlemnande åt dem det vederbör att efgöra, huruvida ej en tillräckligt stor, väl organiserad och väl aflönad fältläkarekår äfven i fredstid bör finnas, att ucbyta det af Svenska Tidningen begagnade ordet usn, emot med oti.lräckligt antal,. Säkert är, att hade endast en ringa del af de stora summor, som användts till löneförhöjningar åt det högre befälet, fått komma fältläkarekåren till godo, så skulle vi äfven i detta afseende vara bätre deran än nu är händelsen. , Utan tillräcklig sjukvård. I likhet med f. d. generalstabsofficern äro vi för närvarande ej i tillfälle att yttra oss häröfver; vi tro emellertid för vår del såväl på Svenska Tidningens yttrande, som ock, att efter 40-årig fred och alla anslag till armån, ett annat förhållande billigtvis borde existera. Öfver de nyligen hållna entreprenadauktionerna för sjukattiraljens komplettering och deras ändamålsenighet skola vi särskildt yttra oss vid ett annat tillfälle. , Utan arme-organisation och utan ordnad beväring, säger Svenska Tidningen, och häruti har den, efter vårt förmenande och i trots af f. d. generalstabsofficerns för oss obegripliga resonnement för att bevisa motsatsen, slagit spiken på hufvudet. Den sednare anför att vi ega regementen och kårer; sannt! Men då man angifvit ett svenskt regemente, har man med detsamma äfven angifvit en bestämd styrka? Varierar ej fast mera denna styrka ganska betydligt? Ega vi ej regementen af 600, 700, 800, 900, 1000, 1100 cch 1200 man? Äro ej alla dessa regementen ställda vardera på 2:ne bataljoner? Hafva väl då esga bataljoner, som dock alla ega samma antal befäl, annan likhet med hvarandra än den taktiska benämningen? F. d. generalstäbsofficern säger vidare: Dessas (regementenas och kårernas) sammansättning eller organiserande till brigader, divisioner, eller till hvad man helst vill, kan i behöfvets stund försiggå inom !å dagar, genom en generalordreg, som, om obehöfliga skäl för åtgärden deri ej intagas, kan inom några timmar expedieras. Här har, enligt vårt förmenande, f. d. generalstabsofficern indirekt jakande besvarat Svenska Tidningens uppgift att vi äro utan armåorganisation; ty egde vi en sådan för kriget — och någon annan bar ju Svenska Tidningen ej ifrågasatt — så vore väl redan före behofvets stund de större armedelarnes — armåkårer, fördelningar, brigader — sammansättning af de mindre på förhand bestämda, ach ingen generalordres, med eller utan deri intagna obehöfliga skäl för åtgärden, behöfde :utfärdas, utan endast ordres för den eller en, större eller mindre, afdelningen af landets krigshär att sammandragas här eller der, eller marschera, bit eller dit, expedieras. Mycket vore i detta ämne att anföra, och vi hoppas att Aftonbladets redaktion skall lemna oss tillfälle att dertill åtorkomma: nun oveÅe LI