Aftonbladet – 26 april 1855, sida 2

detta utgjorde saker, som blifvit föremål för mycket klander, och som, föga öfverensstämmande med de krigskonstens reglor hvilka, voro tillämpliga på ett dylikt företag, till sitt rättfärdigande ganska väl behöfde några förklaringar, då framgången, som ursäktar allt, icke hade krönt försöket. En särskild omständighet förmådde dessutom regeringen att afgifva dessa förklaringar. Jag menar den broschyr af en sig så kallande generallöjtnant i fransk tjenst, hvilken broschyr blifvit offentliggjord i Brässel och hvilken utan tvifvel äfven kommit till er kännedom. Denna broschyr, som i hemlighet cirkulerade, som cirkulerar ännu i Paris, som man ensåg, och som man ännu anser ha till jupphofsman prins Näpoleon, åtminstone i så måtto att han, dertill på mer eller mindre heder!igt sätt lockad, låtit under oförbehållsamma enskilda sarstal undfalla sig yttranden som tjenat till stoff för den ifrågavarande broschyren. Vid det denna broschyr vältade på kejsaren personligen hela ansvarigheten för planen till fälttåget på Krim, öfverensstämde den mycket med den föreställniog man gör sig om Napoleon 1llI:s karakter, enär man antager att kejsaren, jemte den politiska öfverlägsenhet hvarpå han gifvit prof, äfven gör anspråk på militärisk öfverlägsenhet. Man trodde alltsåi nämde häniseende på broschyrens uppgifter, och man iniser under sådana . omständigheter lätt att kejisaren funnit lämpligt att inskränka den andel ban haft uii ledningen af det orientaliska kriget till hvad den verkligen varit. Vare nu med den saken huru som helst, så hafva emellertid de i Monitören insända förklaringarne åter uppväckt striden mellan våra Istrateger, at hvilka de mest ansedda, man måste medgifva det, alltid påstått att Krimlexpeditionen var ett misstag, att den rätta planen varit att först bemäktiga sig Odessa, isom utgjorde den ryska Donauarmens operaitionsbasis och enda reträttlinie. En bekräfItelse på riktigheten af deras plan finna dessa Istrateger uti det dubbla faktum, att det är den ryska Donauarmån som för närvarande försvarar Sebastopol och som i Eupatoria likom belägrar Omer Pascha, hvilken i Wallachiet:dref samma armå framför sig. Den plan, som enligt Monitörens förklaringar blifvit af Ikejsaren anvisad, var, icke. alldeles sådan som iden jag nyss nämnt, men kom: densamma lemellertid vida närmare än den som blifvit följd. Men var väl den kejserliga planen utförbar? . Militärer, som känna dessa trakter h de svårigheter som de lägga i vägen för en armås 1örelser, påstå att den icke vardet.. Vår armå var icke så rustad, säga de, att hon kunde utföra den. I Det vissa är, att det yttrande, som tillskrifwes kejsaren och som i dag anföres af en korrespodent till Indpendance Belge,: fältåpget på Krim har blifvit börjadt i orätt ända, bman måste börja på nytt igen under föränidrade . omständigheter,, detta uttryck angifver, åtminstone i sin första del, den åsigt som härutinnan är rådande i Paris. i Uader sådana förhållanden har man med någon otålighet afvaktat den andra afdelningen af förklaringarne, hvilken i dag blifvit synlig. I afscende på Rysslands politik meddelar den, för dem som känna sednare: tidens historia, ingenting nytt; i afseende på den allmänna gängen af underhandlingarne finnes der likaledes, för dem som följt den diplomatiska rörelsen, föga attinhemta. I afseende åter på den tredje garantipunkten, hvilken såsom den vigtigaste lifligt sysselsatt uppmärksamheten, äro förklar.ngarne ganska bestämda. De förbundna makterna fordra en begränsning af den ryska makten i Svarta hafvet, eller att detta haf må förklaras neutralt, d. v. s. att intet krigsskepp må ega befara detsamma. Nåväl, om man svårligen kan hoppas mer, kan man äfven svårligen nöja sig med mindre, och blifva än Svarta hafvets angelägenheter ordnade på sådant sätt, skola likväl ganska många hotande mola trycka framtiden. Emellertid skall Europa ha fått en lexa, hvaraf det utan tvifvel skall draga fördel. Man bör hoppas att det deraf skall hafva lört att något mer betrakta kartan och icke bålla sig så obeväpnadt och så oenigt inför en motståndare, som hvarje ögonblick kan öfver detsamma utbreda krig och barbari. Men ha vi ännu kommit till en sådan enighet? Man hoppas det knappast, ehuru den andra afdelningen af förklaringarne tillintetgjort ryktet om en meningsskiljaktighet, till och med mellan vestmakterna och Österrike, angående begränsningen af den ryska makten i Svarta hafvet, Man envisas att vidhålla en, uppgift derom, att de allierade makterna innan kort skola tillsända Preussen en not, genom hvilken detta lands regering skulle bli nödsakad att, såsom man säger, tala ur skägget. Det är verkligen också nödvändigt, att förr eller sednare bringa denna makts ställning på det klara. För öfrigt är i desstora. politiska frågorna ingenting att omförmäla, som ni icke redan från annat håll kunnat erfara. En enstaka tilldragelse, har några dagar gifl vit Parig ämne till samtal, nemligen den nye Takadernikern, Ponsards, presentation för kejdsaren. genom hr: Guizot. H. M. samtalade länge med Ludvig Filips f. d. minister, och Jm nn försäkrar mig att kejsaren efter detta första möte ånyo kallat hr Guizot till sig, enär I han, efter hvad det synes, önskat erfara. hr a ene —ton——————Ä-ÄX