Aftonbladet – 26 april 1855, sida 1

och såg ut genom fönstret, då en karl ilade med vindens hastighet uppåt bergen. Båda dörrarne stänges och förseddes genast med bevakning äfven dörrarne til salen-och förstugan besatte Wadman. -Gästgifvargården Kringrändes på alla sidor och bevakades af de bönder som brofogden Wadman-dertill utsåg. Det var sen sate till karl, sade Arders Carlson, isom gick in i kammaren och mätte med ögat höjden från fönstret till marken. Jag ansvarar för, att det är en höjd af minst 5 alnar från hvilken :han nedhoppat.s Tjugofem bönder ilade ned till Marsunds brygga, bland -dem brudgummen, Lars Hammar; nu hördes ett rop från bergen, då samtidigt med detsamma tvenne båtar: gledo öfver sundet och befunnö sig temligen nära bryggan. Aha, det är ett varningsrop!: utropade Lars ett varningsrop från rymmaren, men det kommer ungefär som när man kastar jästen i ugnen sedan brödet är bakadt. Båten lade nu till vid besagde brygga; fyra kossacker och-en underofficer suto i den ena båten och dito fyra jemte en annan-person i den andra, på hvilken vi tillikamed bönderna fästa våra undrande blickar. För hvarje uppmärksam betraktare med skarp -blick och säker urskilning :hade det varit sklart att denne man ej--hade något gemensamt med kossackerna; mössan var djupt nedskjuten i ansigtet; en mörkbrun stoppad :klädeskavaj omslöt hans ganska smärta gestalt; draget kring munnen, det enda af anletet. som man tydligt kunde skönja, egde något stolt och högdraget men som likväl ej saknade en viss ädelhet. Nu ropade bönderna till dem: Pardonl en uppmaning att ej göra motstånd; en af kossackerna tattade sin karbin, ställde sig upp och sigtade, då underofficeren ropade: Halt, affyra icke! Bättre är att underkasta sig frivilligt; motstånd uppretar dessa vilda menniskor ännu mera. ! Dessa ord sades på ett språk som bönderna icke: förstodos