Aftonbladet – 26 april 1855, sida 1

S TOCKPROLMN, den 26 April. Utrikes .Korrespondens-artiklar. (Från Aftonbladets korrespondent.) Berlin den 14 April. Tysklands overksamhet, förbundsdagens i Frankfurt ryssvänlighet och Preussens föregifna neutralitet utöfva sitt inflytande icke blott på de internationella förhållandena, på det mått af aktning hvarpå staten ;kan göra anspråk i utlandet; de ha en ännu sorgligare inverkan på nationens allmänna anda. Ledsnaden. vid detta eviga ,vacklande fram, och tillbaka gör sig öfverallt kännbar. Folket ser sin entusiasm för den goda saken förgäfves upplåga och försjunker i. gin. vanliga apati. Hos preussiska folket finnes en alltför stor böjelse att vänta från regeringen impulsen till sina tankar, känslor och handlingar. Omfattar regeringen ett system af vacklande, halfva mått och steg och .mångtydiga löften, som knappt äro gifna innan de tolkas på annat sätt -eller återtagas, då kan:-den på en djup sedlig känsla hvilande nationella energien icke höjas. Deraf kommer den dofva stiltje, den karakterslösa -halfhet, som nu utmärker den allmänna stämningen. Grunderna till denna det preussiska folkets brist på manlig sjelfständighet gå långt tillbaka i Preussens historia. Vi ha i dessa dagar läst en mycket intressant bok, första delen af ett verk, utgifvet af hr Biedermann, f. d. deputerad vid nationalförsamlingen i Frankfurt, f. d. professor vid Leipzigs universitet, men afsatt från denna befattning för en artikelide af honom utgifna Deutsche Annalen. Boken har titeln: Deutschlands politische, materielle und sociale Zustände im achtzehnten Jahrhundert (Tysklands politiska, materiella och sociala tillstånd och förbållanden i 18:de århuädradet). Den uppställer en fullständig bild af hela kulturlifvet, det politiska och litterära, religiösa och materiella tillståndet, det tyska rikets och de särskilda staternas förhållanden, sambhällsformerna och den sociala andan i det adertonde årbundradet. Den politiska andan är bland annat förträffligt karakteriserad. Författaren visar (och man tycker sig, tyvärr, i många fall ge en bild af nutiden), att man i-tankarne stundom höjde sig till de7alldra djerfvaste önskningar om den aldrastörsta politiska frihet och den fullkomligaste statsförfattning, men i verkligheten var vanan att lyda och från högre ort vänta hvarje väckelse till handling så djupt inrotad, att till och med ett tillstånd af republikansk sjelfregering, om man någonsin kunnat föreställa sig ett sådant som möjligt, skulle synts de flesta tänkbart endast i form af en furstlig nådeskänk etHer: en allerbögsta anoördning,. Mer än en skriftställare i förra århundradet har :med eftertryck hänvisat på denna betänkliga rist på sjelfständighet i den tyska folkkarakteren. Hvarje nation,, säger Moser, har sina stora driffjedrar: i Tyskland är det lydnaden, i England friheten; i Holland handeln, i Frankrike konungens ära. Detfordras stora hufvudförändringar för att omstämma hela riktningen i allmänna tänkesättet. Och en annan skriftställare från samma tid yttrar: Svårligen kan ett så uppfinningsrikt snille någonsin uppstå, att dess befallningar skulle kunna uttrötta vår lydaktighet.Hvad Preussen angår, det 18:de åthundradets Preussen, isynnerhet ur der Fredrik den store och hans närmaåsto cfterträdare, denne Ludvig XV i miniatyr, så medgifver visserligen den lärde och snillrike författaren, att det visat ett lifligare de tegande förde oftentliga förhållandena och en viss politisk sjelfkänsla, hvilken de historiska iakttagare, som lefde under denna period, tillskrifva denstörre säkerhet uti rättstillståndet, som det preussiska