Aftonbladet – 26 april 1855, sida 1

Brudgummen förer oförmärkt bort sin brud till ett hörn af rummet. Säg mig: Stina hvilket du helst skulle önska ?, Hvad vill du att jag skulle önska? frågar hon. Att jag ginge med deandra... för attförsvara den jord der vi båda äro födda.n — Det önskat jag, svarade bruden, i det hon med en trohjertad varm blick ser upp till honom. Då är jag glad... farväl min hjertans kär!, säger han, ser förstulet omkring för att förvissa sig om att ingen märker dem; huru härmed förhåller sig veta icke Vi, men han tror så; hastigt trycker han en kyss på hennes läppar. När vi åter träffas sker det med glädje! Inom tio minuter har den manliga personalen försvunnit från bondgården. Man hade ej väl utkommit i fria luften förrän Anders Carlson berättade Wadman att en -piket kossacker stod i begrepp att från Eckerö begifva sig öfver Marsund till fasta land, samt att sju ryska infanterister hade inqvarterat sig i Frebbenby. gästgifvaregård. pJag ätager mig, sade Wadman, vändande sig till sina följeslagare, att föra eder an.i. Ingenting duger oförsökt; gamle Wadman kan ock innan han dör känna på huru det kännes att vara knekt., Vi följa gerna gamle Wadmanp, ropades enhälligt, hvart han går, gå vi ock., ,Vi styra kurs åt Marsundv, svarade han, och började sjelf sjunga en gammal finsk krigssång i hvilken alla instämde. Ehura rösterna icke alltid ackorderade och några falska toner då och då käto höra sig, lifvades de dock sjelfva af sin sätigock inom tre qvart hade de hunnit sitt mål. 5 Marsund skiljer Ecketö från Hammarlånds socken; nå ra hundra alnar från stranden låg på den tiden Freddenby gästgifvaregård. Bönderna vände sig direkte möt gästgifveriet. ad