Aftonbladet – 24 april 1855, sida 2

— En begrafning i Kalifornien. Från Kalix fornien berättas följande: En af guldgräfvarne afled, och alldenstund i afseende. på honom den avanlica omständigheten inträffade, att han hade mycket anseende, beslöts att han skulle högtidligen begrafvas. En guldgräfvare i grannskapet, hvilken förut varitea väldig predikant i Förenta-Staternay anmodades. att förrätta de vid likbegängelsen nödvändiga ceremonier. Sedan sällskapet vederbörligen plågat sig, begaf man sig till grafplatsen, som läg omkring hundrade steg från lägret. Sä till vida gick alltiog godt och väl, men dä talet vid grafven var otillbörligt långt; företogo sig nägra af guldgräfvarne till tidsfördrif-att med fingrarne gräfva i. dem uppkastade lösa jordens Till deras förvåning upptäckte de att den var guldhaltig, och det blef en mäkta stor rörelse bland den församlade menigheten. Dä predikanten märkte detta stannade han midt i griftetalet och sporde: sEvad han j der, gossar?— Guld! — Guld? utbrast han, och, som det tyckes, en mycket rik mina. Begrafningen är siutad! — Det redan nedsänkta liket upp togs äter samt begrofs på annat håll, och guldgräfvarne, med predikanten i spetsen, dröjde icke ait ransaka den nya grufvan. — Fynd. Under gräfningen af en brunn vid slottet Mons i Frankrike funno arbetarne ett skrin follt af väl bibebållna romerska mynt, och en inskr:ft som sätter det utom allt tvifvel att Qvintus Cicero, 4en. store talarens broder, med sina legioner hör huft aitt läger, hvarjelbte man Sfven känner stället, der han i dalen de la Haine bestod den blodiga slagtningen mot Nervierna.