Aftonbladet – 23 april 1855, sida 2

intressenter 1 egendomen, för tillsammans 45.000 rdr. Den räntebärande skulden utgör i allt fall den högst betydliga summan af 85,000 rdr; hvarjemte intet öfverskott finnes till förlager, utan hade äfven för sådant ändamål ytterligare skuldsättning blifvit oundviklig, såvida icke en aktningsvärd person, hvars bestämmelse det tyckes blifva att vara hela provinsens bankir, lärer beviljat ett kreditiv å 10,000 rdr-bko, till anskaffande af behöfliga kreatursinventarier och uppförande af nödiga byggnader. Detta och annat mer har likväl icke hindrat förvaltningsutskottet att, utan sällskapets rådfrågande i en så vigtig angelägenhet, uppoffra landtbruksskolans intressen, på det att förvaltoingen af den dyra egendomen icke skall lemna allt för stora förluster och möjligen framkalla ett konkurstillstånd. Den ifrågavarande egendomshandeln har jemväl vid hushållningssällskapets årssammankomst, den 29 sistl. Januari, föranledt en temligen allvarsam opposition, den sällskapets ordförande, landshöfdingon hr grefve Hamilton, synes hafva haft temligen svårt att afböja, då nemligen fråga uppstod, huruvida hushållningssällskapets 1 damöter stodo i ansvarighet antingen solidariskt eller åtminstone pro rata parte för den af egendomshandeln möjligen uppkommande förlust — en fråga, derom hr grefven icke ville meddela bestämdt yttrande, ehuru han trodde att någon bestämd betalningsskyldigheticke kunde drabba andra än dem som utfärdat förbindelserna; tilläggande slutligen, att de band, som gällande reglemente ålägger sällskapets ledamöter, voro så lösliga, att när de sådant åstundade, de kunde utträda, — en hänsyftning, som lärer väckt temligen mycket förargelse. I sammanhang härmed vilja vi omnämna hvad vi angående Östergötlands styrelse erfarit genom enskilda bref. Så skrifver t. ex. en korrespondent: Sedan grefve Hamilton utnärmndes till länets styresman, har den redan förut rådande underdånigheten för höga vederbörande antagit en ännu mer osmaklig karakter, emedan man anser landshöfdingen stå den hemliga tanken närmast, och hans inflytande vara så mäktigt, att det väl kan löna mödan för dem, som vilja söka sin lycka eller stå väl, att söka ställa sig in så ,mycket som möjligt. En utväg dertill erbjuder sig genom inträde i frimureriet, dera! hr grefve Hamilton, såsom Carl XIII:s riddare, är en nitisk beskyddare och trogen mästare. Besynnerligt nog börjar denna order att här i landsorten anses såsom ett slags politiskt institut, der adepterna uppfostras, likasoru i vissa bekanta kollegier i katolska länderna. Mången anses äfven härigenor hafva öppnat vägen till befordringar och inflytelse. Jag vet icke huru man tänker här: om i hufvudstaden., Hvad man om frimureriet och dess politi ska betydelse tänker i hufvudstaden, hör e hit, och skulle dessutom bli alltför vidlyftig att utveckla. Det är bekant att ifvern ock oförtrutenheten äro utomordentligt stora, särde. les bland vissa högt ställda personer, och attingenting försummas att i murningsvärfvet meddraga unga personer, som vilja göra lycka hvaraf mången velat draga den slutsatsen at man murar på ett nytt tempel åt den politiska reaktionen. Såsom en särskild märk. värdighet berättas äfven att ett nyligen till er biskopsplats afgånget, för sina ultrareaktio. nära tänkesätt ryktbart statsråd blifvit på gamle dagar i hast så ifrigt i yrket, att extra. sam: mankomster måst tillställas för att skaffa honom tillfälle att avancera i graderna. Det äl emellertid ganska anmärkningsvärdt att samma ledande tanke, som här ger lif åt den mysteriösa verksamheten, äfven synes lefva ock verka i provinserna. Men denna uppsats har redan blifvit allt för lång, och vi sluta den med den önskar att hvarje landsort måtte finna en man, like redobogen som Östgötaförfattaren, hvilken v ofvan citerat, att uppmuntra de kommunala be. mödandena i sin ort, och lika o förskräckt i at blotta de trådar, som allenastyrandets handt langare nitiskt spinna, för att ucvri snärja och förqväfva den medborgerliga sjelfständigheten esee———— EEE uakK oM: hav sonat DT: andar dam 15