Aftonbladet – 20 april 1855, sida 3

CILEF associerat mig ncd 4:00 ät DO:aRCelLs fvrut varande delegare, hrr Söderberg och Ahlberg, och säledes hvarken något nywt bolag bildats eller nägon försäljning egt rum. Stockholm d. 20 April 1855. O. L. Ahlberg. Johan Öberg. ÅA. Söderberg. RÄTTEGÅNGSoch POLISSAKEE, Schagerström-Sellingska målet. Dä målet emelian kryddkramhandlanden Schzgerström och Selling i gör förekom, hade dessa parter ivställt sig jemte sgenten Berggren, som uppträder i egenskap af ombud för flere fordringsegare i Scha gerströms konkurs. Äfven borgmästar Mellbin var tvillstades i egenskap a allmän äklagare. Berggren iogaf nu ny fullmakt att föra talan Afven ä ätskilliga ytterligare mellankommande pårters vägnar. Ordföranden anmärkte, att Schazerströrma den rättegångsdag, som var näst före den sednaste, ien skrift öÖrklarat sig afstå frän sin anklagelse att Selliog skulle ha förfalskat böckerna; men att Selling då bapärt betänketid innan ban ville yttra sig om han sedgåfve nedläggandet af denna del af målet. Med nledniog häraf tillfrågades nu Sellipg om han ville tillåta att denna angifvelse finge förfalla. Härtill aekade Selling under förklaring, att han yrkade det Schagerström mätte stå rekonventionsansvar ifall han icze. gitte bevisa angifvelsen. Schagerström åter, tillfrågad om han kunde förebringa bevisning i denna del af saken och erinrad att han redan i äterkallelssskriften förklarat sig dertill oförmögen, svarade i börjin att han icke kunde bevisa, att Selling medelst radering förfalskat Schagerströms böcker, men straxi derpå anförde Berggren att Schazerström förbehöll sig att åtminstone få förebringa bevisning i någon män, så att han kunde befria sig från rekonventionsansvar, och då Schagerström tillfrågades om deita var hans mening bejakade han denna fråga. Nu tillfrågades Selling om han hade något jäf emot do förra rättesångsdagen afhörda vittnen att anmäla, dervid. Selling blott anmärkte att handelskommmissiooären Hellström vore förlofvad med Schagergtröms moder och således borde anses säsom slägtingp och jäfvig, men då Berggren uppgaf att denna förlofning, som varit blott en vanlig lös förlofning och icke nå gon Ppresterlig, blifvit uppslagen, sä fick dennå jäfsaomtrkning förfalla. i Derefter vände sig ordföranden till inget med den anmärkningen att vid förra rättegängstillfal:er afhörda vittnen uppgifvit sig hafva sett ett qvitto, som skulle vara utfärdadt af Selling, och hvari uttrecktes att bodinventarierna voro med 400 rår bko kontant betalda. Med anledning af denna omständighet äskade ordföranden nu förklaring af Selling, huruvida han utfärdat ett sådant qvitto. Härpå svarade Selling att han utfärdat ett dvitto på bekonina 400 rdr bko, men att han ej kunde erinra sig huruvida i detsamma vore uttryckt att desså penningar vord kontant betalning för inventarierna; hade qvittot haft en sådan lydelse, så hade den tillkommit på uttrycklig begäran af Schagerström, ehuru Selling alltid ansett att inventarier och lager ingingo i ett och samma köp och att de kontant lemnade 400 rdr bko vöro afbetalning på hela den härför belöpande summa. Vidare erinrade ordföranden, att vittnen uppgifvit sig hafva sett ett kontrakt, som emellan Selling och Schagerström skulle ha varit upprättadt om ett varulager till belopp af 2000 rdr bko, samt tillfrågade nu Selling härom. Härpå förklarade Selling att ett sådant kontrakt verkligen varit i 2 exemplar upprättadt, men då det befunnits att varulagret vida öfverstigit det kontraherade beloppet hade samma kontrakt blifvit af Schagerström sjelf sönderrifvet. Detta förnekade Schagerström och uppgaf att det varit Selling som verkställt sönderrifningen; hvarefter båda vidhöllo hvar sin förklaring. Derefter anmärkte ordföranden, att då Selling ej tillåtit nedläggandet af frågan om förfalskning af böckerna, så blefve det nödigt att Selling förklarade sig om de i Schagerströms böcker befintliga raderingar tillkommit under det böckerna varit hos Selling. Selling förklarade sig ej känna huru eller af hvem dessa raderingar blifvit verkställda, och förnekade att de skett hos eller af honom. Vid den härom uppkomna diskussionen anmärkte Selling att Schagerström, efter det böckerna blifvit till Selling upplem nade, och medan han ännu var så sjuk att ban om dem ej kunde taga någon kännedom, flere ;gänger kommit upp till Selling och derifrån hemtagit än den ena och än den andra boken samt sedan äter uppiemnat dem till Selling. Detta förbållande medgaf Schagerström, men uppgaf ait det skett på tillsägelse af Selling, som Schagerström först uppgaf, för att afsluta vissa konti, och efter hvad han sedan förklarade, för att utskrifva räkningar och derför indrifva penningar. Ordföranden, som anmärkte att då den sednaste reversen skrefs, var den som makulerades utfärdad å 2000 rår rgs, med afbetalta 400 rårs. m. och att således genom inventarieköpets återgång derför belöpande 400 rår bko ytterligare minskade Schagerströms skuld eoligt den reversen till 1200 rår bko, ville nu af Selling hafva upplyst, hvarföre den nya reversen icke skrefs på denna summa utan i stället på 1600:rdr bko med anteckningar om verkställda afbetalningar till belopp af 400 rdr bko. Härpå svarade S-lling att det skett på Schagerströms begäran, men Schagerström åter påstod att Selling sagt att sä borde göras: Vidare begärde ordföranden, som anmärkte att han trodde sig känna, det köpmän, som hafva fordringar af en person både efter revers och efter räkning helst göra afskrifningar på räkningen och ej på reversen, att Selling måtte förklara hvarföre hån icke, då han erhöll varor af Schagerström, först gjorde sig betäckt för sin fordran efter räkning, utan i stället qvitterade reversen. Haärpå svarade Selling, att det väruparti han bekommit af Schagerström till beloppet närmare öfverensstämde med reversen och fullt betäckte denna, och att till följd deraf den först hade blifvit ansedd böra betalas. i Derpä anmärkte domstolens ordförande, att ett vittne uppgifvit sig hafva sett att Sellings dräng en afton afhemtade. från Schagerströms bod, utom andra varor, ert parti bordssalt, utgörande, som vittnet trott, flera hundra påsar, och likyäl hade ordföranden ej observerat att detta parti vore i räkningarne uppfördt Schagerström till fördel, Selling erbjöd sig då att iräkningarne utvisa denna post, och det befanns också verkligen att Selling var debiterad för 4 lispund salt i päsar, upplysande Selling att i hvarje påse. var ett skålpund salt. Då detta icke uppgick till det belopp som vittnet uppgifvit, så förmodade Selling att Schagerström ej haft större parti än dessa 4 Jispund, men i Schagerströms den 7:de Januari upprättade inventarium fanos upptsgen en post på 7 lisp. Sek ling förklarade emellertid, att han ej emotiagit mera varor än de som på räknicgarne voro upptagne, och 1i Schagerström ej medgaf att något salt fanns qvär i det afträdda lagret, så uppgaf Selling att Schager ström låtit bortföra många andra varor till annat häll, och att detta framdeies skulle bli bevisadt. I fråga om hvarföre Selling bevakat större fordran i Schagerströms massa, än han skulle ega, i fall beloppet för de af Schagerström lemnade varorna afräknades, förklarade Selling att han bevakat sin hela ford-an och begärt qvittningsrätt för hvad han kunde till Sbagerström vara skyldig. Vid fräga om ett af vittnen omförmäldt parti ljus, visade Selling äter att äfven detta ljusparti verkligen var i Schagerströms räkning Selling påfördt, Dä Seliing tillfrägades om anl dnoingen till att bokhållaren Gustafsson blifvit skickad sent på aftonen för att under natten uppgöra hvilka varor som skulle af Schagerström lemnas och hvarföre G:son ej hade någon order om hvad slags varor han skulle taga, så förklarade Selling att som han sjelf varit sjuk, så kunde han ej komma. Schagerström hade sagt till Selling: Som jag är skyldig herrn och ej kan betala, så tag varor till betäckning nu medan jag bar. Vidare hade Schagers röm sjelf anmodat Gustafsson att då han stängde boden komma till Schagerström: för ätt hemta varor, och Selling bade vid den saken ej något ätgjort förr än Gustafsson frågat om han skulle efterkomma Schsgerströms uppmaning att komma till honom på aftonen. Schagerström å sin sida p stod sot dör unnit QR aMine Ön of bronnm heat die på vå. I