Aftonbladet – 20 april 1855, sida 2

i anledning af de derom afgifna officiella berättelser. Hr A. Retzius meddelade ur ett bref från doktor Briez i Abevill? underrättelser om bekräftelsen på det märkvärdiga rön, att stenredskap blifvit funnen ibland de fossila benen af de jättelika antediluvianska djur som blifvit upptagna genom gräfningar vid S:t Acheul, hvarigenom det är bevisadt att menniskor lefvat samtidigt med dessa djur. Hr Retzius meddelade äfvenledes underrättelse från docenten Bruzelius i Lund om vigtiga fynd, som denne arkeolog gjort på skånska kusten vid Kattegat, i Kullen, af rudera efter boningar, eldstäder, stenredskap och köks-afskräden, hvilka lemningar tydligen tillhört landets ur-invånare. Hr Wahlberg uppläste ett från hans i Afrika resande broder ingeniören J. A. Wahlberg nyligen ankommet bref, dateradt Schepmansdorf vid Kusipfloden i Namaquaslandet, den 15 December 1854. Vi tillåta oss att här meddela en kort redogörelse för detta brefs innehåll, såsom varande af allmännare intresse. Hr Wahlberg hade mist uppskjuta sin resa inåt sjön Tschad, emedan anskaffandet af tillräckligt antal oxrr till denna färd mött så många svårigbeter, att de. rätta tidea för resans anträdande gått förbi. Han hade i stället företagit en mindre resa på tre månader långs Svakopfloden med en vagn, samt till dels mnd oxar, lånade af missionä-en Bam. Han beklagar cCock, att ban under denna färd var så sysselsatt att sjelf fälla vjllebräd för det dagliga uppehället af sina följeslagare, att härigenom mycken tid börttogs från naturförskvingen. Af större vildt hade hab fallit en giraff, fem 2ebror, fyra bontquaggor, samt dessntom en struts, spriogböckar, stenbockar, klippspriogare m. m. I allmänhet råder i Vestafrika stor fattigdom i jemförelse med det rika Ostafrika, emedan landet är till största delen ödemark. Äfven hans förhoppning att här finna ett större antal naturalier, som ej voro bekanta från Ostafrikanska resan, slog felt; emellertid blef färden icke utan tillfredsstållande resultater i fiera afseenden. — I hela Sydafrika råder en fullkomlig mani i spekulationen på kopparmalm. Redan äro tvenne större kompanier bildade och deras agenter anlända till dessa trakter för att anställa undersökningar. Härigenom hafvä priserna fördyrats och svårigheterna ökats att erhållå oxar och biträden. Oakiadt dessa motgångar, så befann sig dock den resande vid bästa helsa: och godt mod. : Han hade till följd af landets ökennatnr, för att träffa det vil da, mäst uppsöka deras få vattenställen. Det vilda kommer till vattenställena om nattetid. Vid dessa ställen hace hr Wahlberg inrättat bakhäll. Äfven lejonen och de öfrige rofdjuren infonno sig vid denna tid på samma ställen för att passa på rof, tillfölje hvaraf hr W. merendels träffade ut för ganska obehagligt sällskap öbder sina månskensjägter. ILsjonen hade under hans vistande i trakten öfverfallit och oppätit tvenne damarashöttentotter. Nästan hvarje mänskensnatt, yttrar han, läg jag på detia sätt, vanligen alldeles ensam eller med en damara ute tills efter midnatt och ofta hela nätterna, och var det egentligen Härunder som jag lyckadbs att fälla det mesta större vilda. Jag hade en fårskinns fäll som jag virade om mig för kölden, hvilken nattetid är ganska kännbar. Jemte brefvet följde beskrifning på 5 nya fåglar, som komrher ätt tryckas i Öfversigt af akademiens förhandlingar. Han hade redan afsändt en batydlig samling af naturalier till Capstaden oeh vidare till Stockhoim. Han var, då brefvet skrefs, fullt rustad för sin längresa in till den stora insjön och ernade gifva sig åstad efter några dagar. Åtskilliga inkomna afhandlingar anmäldes till införande dels i akademiens handlingar, dels i dess öfversigt, äfvensom åtskilliga skänker till museum och biblioteket. Bland de senare, från hr S Nilsson i Lund: den 4:e delen af Skandinavisk Fauna, innefattande Fiskarne, hvarmed den utmärkte författarens vertebraifauna blifvit afslutad. Slutligen nedlade hr Åkerman presesbefattningen med ett tal om de praktiska vetenskapernas förhållande till bergshandteringe och undervisningen deri. Arv