Aftonbladet – 20 april 1855, sida 2

bjert och genomskinlig, ådrorna lågo som hade de varit penslade på den svanhvita sammetslika huden, de klara blå ögonen egde ett ljuft svärmande uttryck, och det var ej möjligt att se detta vackra behagliga anlete utan att intagas till. hennes fördel. Helena, sade mannen, hvars vanligtvis korta och något sträfva tom nu var nästan vek ; aSvante Aren är här; bar du ej några kakor att gifva honom? Utan att svara gick hon bort till en bänk och lyfte på ett snöhvitt lakan, under hvilket lågo nyss: gräddade hvetebullar; hon tog trenne af dem. som hon lade i gossens mössa. Tackar aldra ödmjukast ! sade gossen bugande sig; hvad syster skall bli glad då jag kommer hem med de här! Nu tog Helena den fjerde bullen som hon lade i mössan. Nu har ni två hvar.s SäiSvante bugade sig ända ned till golfvet och afitgenade vig. Gummeri bakningskostym var särdeles treflig och gaf ett nästan ökadt behag åt hennes intagande utseende. Ett slags kofta, dammKappa som det då kallades, af gult nankin hvilken gick högt upp på halsen, och räckte till knäet, omslöt hennes fina gestalt; der koftan slöt. vidtog en bjert kjol, ärmarne voro vida men korta och lemnade hennes sköna, runda armar fria; öfver hufvudet hade hon knutit en nätteldukshalsduk. Helena fortsatte stillatigande sina göromål, under det att mannen, stående på tröskeln, syntes försänkt i hennes åskådande; slutligen smög han sig fram till henne, tryckte en kyss på hennes arm och gick sedan tillbaka till sitt rum. Knappast hade tio minuter förflutit förrän Gummerus. såg Svante återvända, andtruten soringande. uppför kullen; i nästa sekund. ins