Aftonbladet – 20 april 1855, sida 1

MAJDAGARNE I Å ÅLAND 1808. Historisk novell AF PILGRIMEN. I. Några bönder äro här som önska tala med kommissarien,, säger på åländska dialekten en ung tjenstflicka, inträdande i en liten högst tarfligt möblerad kammare, hvars enda prydnad utgöres af de bländande solstrålarne, som zigzag rita sina fantastiska fasoner på golf och väggar. Vid ljudet af hennes röst uppvaknar rummets egare, som med en brun skinnkudde under sitt hufvud hvilar på den oklädda, perlfärgade -pjelsoffan. Gnuggande sömnen ur ögonen uppreser han sig, sägande: Hvad är klockan? Han ser på vägguret, som i detsamma slår tolf ljudeliga slag. Jag bad er ju väcka mig? återtar han med förebrående tons Frun tyckte att kommissarien kunde behöfva ro efter en så mödosam natt. Är det våra bönder som vilja tala med mig? Det är ingen af mina känningar,, svarade flickan: Bed dem komma in! Medan kronolänsman Erik Arån inväntsr sitt främmande vilja vi åt honom gifva några flygtiga ögonkast. fan är till växten liten och satt. Ansigtet, ingalunda vackert, är lätt markeradt af koporna; det mörka, tunna håret, kammadt snedt bfver annan, lemnar en liten måne på hjessan; de grå ögonen äro skarpa och genom