Aftonbladet – 18 april 1855, sida 3

väcka ert missnöje; jag försäkrar det inför Gud och mitt samvete. Men nu, då er hemlighet ändtligen, er ovetande och oaktadt de skrupler jag hos er högaktat, blifvit känd, hoppas jag att ni ej längre ämnar tveka följa den väg jag för er utstakat. Genom er kunna stora saker fullkomnas i Israöl; ni är Herrans smorda. De, hvilka bära sköldarne och lansarne, de, hvilka hafva ordet och läran, vänta edra befallningar. Var ej döf för deras böner; utför de stora värf hvartill ni är kallad, ...n Aldrig ! sade Philip och skrynklande vred ihop brefvet. Denne eländige gubbe, som endast lefver i en tanke, hoppas då ännu kunna draga mig in i sina intriger... Jag svär..., Men då han märkte Chavignys förvånade min, smålog han och afbröt silt påbörjade yttrande. Qvisnoröster återljödo i deras granskap; Therese, fru de Villeneuve och abbedissan syntes på terrassen. Min väns, sade Therese och sprang glädtigt emot sin man, det är endast-på dig man väntar för att gifva signalen till fyrverkeriets afbrännande, .. . men nu förstår jag din frånvaron, tillade hon och hotade Chavigny med fingret; vänskapen utskjuter redan kärlekenl!... Deremot finns endast ett medel, svarade ex-abbån artigt: kärleken och vänskapen måste begge offras på endrägtens altare!..., Derefter bjöd han Theråse sin hand för att återföra henne till templet, medan Philip ledde sin svärmor. Under promenaden på den blomstrande gångstigen föll samtalet på de underjordiska hvaltven, hvars mörka minnen så bjert konstrasterade emot denna afions ljus, blommor och lycka; abbedissan deltog i samtalet. Hvilken oerhörd tacksamhet äro ej mina heliga döttrar och jag skyldige herr de Lussan! utropade hon entusiastiskt och höjde