Aftonbladet – 18 april 1855, sida 1

hunnit dem; fort härifrån... om man såge dig. . Permed kastade hon sig åter tillbaka mot kuddarne och sade leende : ; Roy min vackre slaf... jag känhber mig drottning. då jag ser dina händer sysselsstta att tjena mig! ...n Philip ville fråga henne, men hvarje förtroligare. samtal blef nu omöjligt; de andra båtarne omringade dem på alla sidor, hvarje blick var fästad på dem. Han fattade då årorna; .den vackra, svanen: höjde åter gina hvita, vingar öfver den silfverklara vattenytan. Snart voro de bredvid en större och. mera utsirad båt än de;andra;. den bar de vigtigaste personerna. näst de nygifta; der såg man först herr och fru de Villeneuve, han, i guldbrokad från hufvud till fet, och hon öfversållad med dyrbara ; stenar och strålande likt; en sol; dernäst upptäckte-man den höga och stormäktiga abbedissan från Val-de-Gråce, med sin svarta slöja, hvita: halskläde och lysahde guldkors. Den tidens. bruk uteslöt hehne ej från denna verldsliga fest, På hvilken hon bibehöll samma. skenheliga och allvarliga hållning, som så ofta kom de stackars nunnorna att darra. På båtens akterstäf stod chevalier de Lussan, som prydt sig med sina rikaste spetsar och bredaste S:t Ludvigsband, för att värdigt föreställa Philips far. Då svanen passerade denna båt, reste fru de Villeneuve sig upp från de svällande dynorna för att göra en: djup nigning. ; Den tjocke financieren nickade tlera gånger, och chevalieren helsade med. en åtbörd, Ludvig XV:s hof, fullkomligt värdig; till. och med fru de Merignac. böjde sitt högmodiga hufvud och egumade Philip ett på.en gång: stolt :och: vörd nadsfullt mnöleener enlmör utv a Men den unge äkta mannen märkte ej den sällsamma uppmärksamhet för hvilken han