Aftonbladet – 17 april 1855, sida 1

bete, likaledes efter vårt manår. Economist har nemligen uti fortsättningen af sin uppsats tydligen bevisat att hans mening icke varit enna, utan att han tvärtom lika mycket, ja ännu mer än vår konservativa organ, nitälskar för duglighet hos dem som vinna befordran och rättvisa i befordringarne, ehuru han anser statens tjenst icke vara belåten med de litterära eller lärda examina eller den af Sv. Tidningen så kallade ;skolbildningen, hvilken här i landet qvalificerar till inträde på embetsmannabanan och derefter anses göra den unga studenten skicklig att stiga hur högt som helst, i mån af gunst och rekommendatione:qa Economist, som är redigerad af i litterärt lika mycket som i praktiskt hänseende bildade män, har deremot ett annat förslag, som äfven af våra liberala vid riksdagarne för några och tjugo år sedan till sina hufvudgrunder framställdes, och hvilket utan tvifvel skulle vara både verksammare, för statens tjenst gagneligare och vid befordringar mera kontrollerande än de här föreskr.fna 8. k. embetsexamina. Denna Econovists artikel är så intressant och i vissa delar äfven så tillämplig på våra egna förhållanden, att den säkert med nöje skall läsas af enhva , som intresserar sig för detta vigtiga ämne, hvarföre vi bär meddela det väsentligaste deraf. Economist föres:år nemligen tvenne enkla utvägar för afbjelpande af det för närvarande rättvist öfverklagade. förhållandet. Den första af dessa åtgärder är inrättandet af en — ej kompetitiv utan absolut — pröfning af hvarje, persons duglighe:, som utnämnes till en syssla i något departement af den civila förvaltningen. Någonting dylikt finnes redan i de så kallade politiska departementerna — t. ex. i uppbördsverket för de mellersta grefskapen. Vi skulle vilja ha det utsträckt tul alla. Det skulle ej för ett grand mera än enkel rättvisa och aktningen för det allmänna bästa oundgängligen fordra komma i strid med det nu bäfdvunna sättet att bortgifva tjenster. Vår mening är ej att afskaffa rättigoeten, hvar den än må finnas, att utnämna en ung man till en syssla... Vår mening är blott att den utnämnde skall, förr än han verkligen tillsättes, undergå en sådan pröi ning af sin förmåga och sina insigter, som kan öfvertyga dem som fått sig denna pröfning anförtrodd, att han är fullt skicklig att bekläda den post, till hvilken han är på förslag att utnämnas. Vi fordra ej att han skall vara den bäst qvalificerade unga man som kunde utväljas; detta skulle bli både svårt och onödigt att utröna. Det vore tillräckligt om han till förmåga, kunskaper och karakter vore lämplig att bestrida platsen. Vi behöfde ej undersöka om någon annan skulle vara lämpligare. Det är tydligt att om han är lämplig, allmänheten skulle vara tillfredsställd. Är han det åter icke, är det lika tydligt att det skulle vara rent af ett bedrägeri mot det allmänna att utnämna honom. Pröfningskommissionen måste naturligtvis vara sjelfständig och stå öfver allt otillbörligt inflytande. Dess medlemmar finge ej bekläda sitt embete till följd af någon särskild departementechefs gunst och nåd, och de måste vara tillräckligt många och deras förfaranden tillräckligt offentliga och i lag föreskrifna för att gifva landet säkerhet för att deras åligganden hvarken försummas eller fullgöras på ett vårdslöst sött. De måste bestämma ett minimum af fordringar och fastbålla dervid, som exami natorerna vid universiteterna göra. De måste lämpa detta minimum efter de kraf d:n sökta platsen gör på sin innehafvare. Om han endast skall bestrida en renskrifvares plats, utan att kunna avancera till någon högre — äro noggrannhet, vanligt godt förstånd, en god handstil och aritmetisk färdighet de enda intellektuella qvalifikationer som fordras. Pålitlighet måste styrkas med frejdbevis, ehuru dessa sällan äro af mycket värde. Flit och Runktlighet måste inskärpas af chefen för det epartement, hvari den utnämnde inträder. Om examinatorerna finna honom kompetent till det arbete han skall ha sig ålagdt, må utnämningen då bli en verklig tillsättning. Men om den utnämnde är en kandidat till någon af dessa sysslor som anses som trappsteg till någonting bättre, såsom medförande ett gradvist uppstigande till högre arbete och större aflöning, må då detta minimum ökas i proportion. Må examinatoretna fordra af kandidaten, ej bevis att han eger de intellektuella och moraliska egenskaper som med ens skulle göra honom duglig att bekläda de högsta embeten till hvilka han med tiden kan bli kallad, — ty detta skulle vara oförnuftigt och onödigt, så till vida som nemligen en betydlig tid måste förflyta innan han kan ernå dessa högre poster; utan bevis att han cger de egenskaper som äro tillräckliga för det arbete han genast kommer -att förrätta och som ge anledning att förmoda att erfarenheten småningom skall göra honom duglig att bekläda de högre posterna i det departement TN Str tone stranden Se här ha vi nu vårt folk, gade Philin