Aftonbladet – 17 april 1855, sida 1

nu hotade att när som helst frambringa en ännu i brottets. annaler okänd katastrof. -De begge unga männen utvexlade sina betraktelser öfver detta dystra. ämne, då ett buller, likt aflossandet af ett större eldvapen, plötsligen ännu mera ökade deras farhågor. Den lilla truppen stannade lyssnande, men bullre förnyades ej. Hörde du, Chavigny? frågade Philip; förmodligen någon ny mina som sprang; lyckligtvis tycktes bullret ej komma ifrån gångarne under Paris; ett jordras på slätten kan ej ha några särdeles farliga följder. Men om skottet icke gällde Paris, så var det kanhända riktadt emot oss, återtog den lilla abben med ökad fasa, låtom oss för all del skynda framåt... tagen ut stegen, mina vänner., sade han åt stenbrytarne, som om djefvulen satte efter er; jag för min del anser idard för bans närmaste slägting. De förskräckte stenbrytarne behöfde ej två gånger höra denna uppmaning utan ilade fort efter de begge vännerna. Abbåen hade tagit Philips arm och drog honom på detta vis med feberaktig häftighet mot Tombe-Issoire. — Chavigny,, sade Philip eftertänksamt, var icke rädd, tro mig, Medard har ingen personlig ovilja emot oss, och hvilka än hans förslag må vara, så tror jag icke det vi ha någonting att frukta för vår egen säkerhet. Första gången vi gingo vilse här nere, räddade han våra lif; helt nyligen ryckte han dig ur de falska myntarnes händer; nyss till och med skonade han mitt lif då jag besegrad låg framför hans fötter. Jag finner hos honom ett visst brutalt ädelmod, hvilket jag förgäfves söker förstå.n Räkna lör all del icke på det der ädelmodet för framtiden; Medard, som förmodli gen genast upptäckte oss första natten vi Voro här nere, mindes då han hörde ditt namn uttalas den tacksamhetsskuld hans far ansett sig stå uti till dig, och släppte oss derföre ur sitt rike; utaf samma skäl har han alltid sedermera ansett dig helig, hvilket han också nyss bevisade, Hvad mig beträffar, är det