Aftonbladet – 16 april 1855, sida 3

1 anledning harar intordrade Kongl. Maj:t H. KE. H. kanslerens yttrande, som i haändlingarne finnes betecknadt: såsom vidimeradt efter H. K. H. kanslerens i ecklesiastikdepartementets arkiv förvarade originalkonceptn. Detta yttrande refererar äfvenledes i korthet sjelfva saken, men på ett väsentligen polemiskt sätt. H. K. H. omtalar, buruleden han hoppades och väntade, att juridiska fakultetens ledamöter skulle; sjelfva åtaga sig, de ifrågavarande göromålen, huru han yttrade detta under fullt förtroende till deras. goda vilja och under aktningsfull tillit till.deras nit,, huru kansleren fått upplysning att han misstagit sig uti dessa förutsättningar o. s. v. 4. K.H. skall alltid förstå att uppskatta pligtkänslan i deras (klagandernes) handlingssätt,. då de icke anse sig berättigade att genom en af omständigheterna opåkallad tjenstgöring beröfva sig en af egna embetens. utöfning tillräckligt upptagen tid, men påminner att besväranderne synas hafva glömt att, om de än trott sig hafva uppfyllt sin pligt, så snart de uti förevarande fall framkommit med förslag, det likväl ännu tillhörde Min (FL. K. H:s) pligt såsom kansler, att pröfva hunivida förslaget var godt och ändamäålsenligt. H.K;H. upplyser vidare i ett omständligt resonnement Kongl. Maj:t, att ,det ligger icke ringa vigt uppå, huruledes examina vid universitetet handhafvass — hurnuledes det är vid dem den studerande ynglingen aflägger redogörelse för sättet, huruledes han vid universitetet användt sin tid o.s. v. , samt finner att det förordnande som universitetets lärare sjelfve föreslagit endast skulle kunna försvaras såsom ett absolut nödfall; hvilket dock j ännu är förhanden, der ordinarie lärare finnas, som, derest de med högsinthet förmå uppfatta sma pligter mot sina lärjungar, väl icke skola tveka att, der en eljest påräknad medbröder ej mer kan, för sin del, med dem deltaga i pröfningen, äfven öfvertaga hans officia dervid för en kortare tid,. Besväranderne, heter det ytterligare, hafva vid allt detta egentligen blott frågat sig, huru långt de kunde förpligtas eftar sina fullmakter,; och, efter sin uppfattning af sina skyldigheter i följd deraf, funnit sig oförhindrade att tillbakavisa Min, om aktning och förtroende till dem vittnande, appell till deras nit, ja, gått i denna sin uppfattning ända derhän, att de, såsom de i den underd. besvärsskriften förklarat, till och med funnit sig oberättigade att visa en opåkallad tjenstfärdighet genom att efterkomma en af universitetets Canceller, i förtroende till deras tjenstenit, till dem ställd uppmaning i detta, af flere förenade omständigheter, hvilkas anledningar likväl nu må förbigås, grundlagda och särskilda åtgärder påkallande fall. Slutligen förklarar H. K. H. kanslern; att tiden som de klagande skulle -hafva förlorat för egna embetens utöfning, genom åtagandet af den lediga professionens examensåligganden, ej skulle kommit att utgöra en. alltför lång serie af timmar,, och erinrar att hvad fullmakten angår, (d. v. s. rättigheten att ej åläggas andra göromål än dem som äro förbundna: med innehafvande tjenst), den icke var glömd, då för det särskilda bestyr, dem i omförmälda måtto uppdrogs, särskild vedergällning dem utlofvades, och hvad konseqvenserna af 113 :s tolkning angår, så glömma de... sin pligt att icke förbise, att hvad de i detta hänseende atitaga såsom möj) ligt, endast kan blifva det, der ingen utskiljning kunde. förutsättas, Hvad de i denna l punkt anföra är således visserligen ganska .betecknande, men icke något bevisander. Kongl. Maj:t har, såsom förut blifvit nämnt, i nåder funnit rättvist förklara, det Kongl. Maj:t, som med misshag inhemtat att klaganderna ansett sig icke böra fullgöra det uppdrag, universitetets Canceller, i saknad af andra lärare inom juridiska fakulteten, dem gifvit, lemnar de underdåniga besvären utan afseendep. Det bör tilläggas att utslaget är kontrasigneradt af H., Reuterdahl. Vi hafva med: någon -omständlighet redogjort för denna sak, som icke saknar siv rätt stora betydelse; Kongl. Maj:t har härigenom gifvit prejudikat på, att en embetsman mot sitt eget vägraride kan ålä sköta göromål som; icke Ullkomwg. borg stilete a att fullmakten i detta. afseende icke ger någon trygghet... Denna upptäckt torde ej vara alldeles utan intresse för våra samtliga ecklesiastiks, civila och militära embetsmän. Lyckligtvis är det emellertid endast universiteterna som äro hugnade med -ett s. k. kanslersembetös, hvilket helt familjert expedierar sina konceptskrifvelser till: regeringen. Men för universiteternas och detta så kallade embetes ) ömsesidiga förhållanden är den nu refererade skriftvexlingen i högsta grad upplysande. sEmbetet,. finner det ej. -vara opassande att begagna ett skrifsätt, som, med sina allusioner, sina pikar och sin stickenhei, synes snarare tillhöra pamfletten än embetsstilen. Vi kunna ej här granska sjelfva rättsbegreppen som göra sig gällande i kanslersembetets, skrifvelser, ehuru det ej kan undfalla uppmärksamheten, att sembetet hänvisar på skäl som ej uppgifvas, på förhållanden som ej ligga inom ämnet. Detta sätt att snärta och pika gamla män är ej värdigt en ung furste, som för icke så många år sedan var deras lärjunge, och: det furstliga . namnet borde ej låna sig till ett så beskaffadt skriftställeri. Vi skulle dock tro, att de embetsmän som äro föremål för de höga skraporna varit i sin fulla både juridiska och moraliska rätt, då de vägrat att Önder närvarande sförbållanden åtaga sig andra, uppdrag än deras egna embeten dem ålägga, och särskildt kunna vi ej anse sanslersembetets förklaring, attdet ej ärnat kränka klagandernes fullmakter,;; då det erbjöd kontant erkänsla för de utom ordnin;enålagda, göromålen, såsom annat än ett bittert och ganska obefogadt hån. Vi tro ost veta att universitetslärarne hafva nog att göra ör att uppfylla sina egna embetsåligganden, särdeles efter de nya statuterna. Hvem vet också, huru länge de extra ålagda göromålen sunna komma att fortfara,y.då det ofta hänler att professioner Vid universiteten, antinsen i brist af sökande, eller, föratt tala med canslersembetet, tillyfölje afsomständigheter, avilkas anledningar nu ligga utom ämnet,, tå Ohagsatta. Ffluöra Hy förrn ANSATT. FÅ AA mm Pö MM pm mee AN AA OS kg AA — tr ÅR br Jr jr fr ÅR —— At PA RA -— JA AA — Åt mm AR