KONGL. TEATERN. Gårdagens representation af Don Juan bevistades af D. M. Konungen, Drottningen, Enkedrottningen samt H. K. H. prins Oscar; en del af första raden var upptagen af de utaf H. M. Konungen inbjudna officerare, och huset var för öfrigt i det närmaste fullt. Efter föreställningens slut begärdes och gafs folksången. Denna föreställning hade det märkvärdiga, alt sista aktens final för första gången gafs fullständigt, d. v. s. med upptagandet af den förr uteslutna sextetten. Sedan Don Juan nemligen nedsjunkit, instörta Donna Anna, Elvira, Zerlina, Don Ottavio och Masetto för att omsider taga en exemplarisk hämnd på förrädaren; då de af den förskräckte Leporclo erfara katastrofen; efter en herrlig duett mellan Dohna Anna och Ottavio följer den effektfulla, kontrapunktiskt arbetade slutsatsen. Upptagandet af denna sextett är en gärd åt smaken och konstsinnet, hvilken ock belönades genom den ypperliga effekt som stycket frambringade. Ty Don Juan är lika litet en tragisk som en komisk opera; skämt och allvar, komiska och tragiska motiver äro så jemt fördelade, så fint blandade, attintetdera har en afgjord öfvervigt; och denna universalitet, hvartill man endast hos Shakespeare finner motstycken, är det, som isynnerhet utgör Don Juans storhet. Uti sista finalet sammanfattas alla operans elementer på en Tr