Aftonbladet – 12 april 1855, sida 2

e ryska trupperna. Vid ett tillfälle helt nyigen, då en rysk truppstyrka ankom till Wasa, öll han på torget derstädes till. truppen ett llvarligt och skarpt tal, och det säges att n öfverstelöjtnant, som klagat öfver möblerna sina rum. blifvit snöpligt afvisad, sedan han nedgifvit sig hafva stolar, bord, säng och offa, och att några löjtnanter, som på ryskt nanr. behagat att utan tillstånd af bönderna aga hästar, utur stallen och med dem kuska f och: an, utan att derför utgifva ringaste ersättning, blifvit för deras framfart. allvarlisen skrapade af guvernören, som underrättat lem att de nu befunno sig i Finland och icke Ryssland. Äfven omtalas att en svärm kossacker, hvilsag hästar saknat tillräckligt foder, till följd af det besparingssystem befälhafvaren, en rysk major, förstått att till egen fördel göra gällande, uppbrutit böndernas lador och utur desamma tillgripit erforderliga partier halm; men att bönderna deröfver anfört klagomål hos guvernören, som lofvat att, då. bönderna inlemnat uppgift på sina pretentioner, söka förskaffa dem ersättning af vederbörande för deras förluster. Med ringaste eftertanke finner en och hvar att en civilguvernör under ryska väldet icke skulle af egen myndighet våga att så behandla den vanligtvis särdeles omhuldade . militären, utan att han dertill har hög vederbörlig-befallning. Rätta orsaken till den nu så-plötsligen påkomna välviljan emot. Österbottens allmoge torde. vara att söka uti det för ryska regeringen kända, och i dessa kritiska tider mindre angenäma förhållandet, att, såsom den nye generalguvernören Berg vid en offentlig middag i Wasa för kort tid sedan, yttrade, en stor del finnar, och mest i Wasa län äro pgvensksinnade,; och torde detta förhållande uppmana höga vederbörande att behandla allmogen så skönsamt, på det att denna; ihändelse af svenska truppers inryckande i Finland; ej måtte-göra med, dem gemensam sak. Det af Umeåbladet upptagna ryktet; att en rysk officer, under en finsk bondes förkläd nad, uppehållit sig i Umeå. några dagar för att spionera, synes-icke förtjena trovärdighet. Väl är det kändt, att ibland en mängd bönder från Finland hitkom en reslig man med mustascher, samt med -anletsdrag, häntydande på annan stam än den germaniska, men någon särskild anledning att misstänka mannen för: spion förefinnes icke. Deremot är det sannt, att en rysk. soldat sistliden höst, efter att Hafva döserterat: från den i Wasa förlagde truppstyrkan, änländt till: Umeå, der han. erhöll .drängarbete. . Ryssarne, hvilka snart erhöllounderrättelse hvar mannen befann sig, utfästade en belöning af 50 rubel silfver för karlens återförande, med den påföljd att en förmögen, men girig finsk bonde med tiilhjelp af några finska sjömän grepo karlen och började släpa honom ned till deras. båt. Lyckligtvis hindrades deras förehafvande af en skeppare och några drängar, hvilka efter ett kort handgemäng befriade den stackars karlen, som säkerligen blifvit piskad till döds, om han återförts till Wasa. Efter några månaders förlopp entledigades karlen från sin tjenst, emedan han visat-prof på ryssarnes nationallast, oärlighet, och då han af husbonden hotades med att utlemnas till det regemente hvarifrån han rymt,. föll den ömkansvärde slafven på sina knän, gjorde korstecknet och ville kyssa husbondens fötter. Såsom bevis på ryssarnes tjufart må bland äldre minnen. pä denna ort i förbigående omnämnas, att under 1809: års krig.den person, som i Umeå böll spisning åt ryskå officerare, var nödsakad att hälla vaksamt öga på bordsilfret, hvsraf en. och annan pjes bortkom, och att en rysk major ertappades. under. försök att undansmyga den matsked, hvarmed han spisat. Med tystnad kan jag icke förbigå den uti finska tidningar under sistliden höst framställda orättvisa beskyliningen att Westerbottens allmoge emot finnarne visat ogenhetoch ovänligt bemötande, såsom bevis för hvilken beskyllning de anfört slagsmälet i Umeå den 20 Avgusti samma år, då finske sjömannen Drakabacka misshandlades, så att han några dagar derefter afled. Jag behöfver icke försäkra, att de af ortens auktoriteter till justitiekansleren afgifna, uti. Aftonbladet intagna upplysningar om förloppet vid slagsmålet och dermed sammanhang egande omständigheter voro sanningsenliga, och att Westerboöttens allmoge, som i allmänhet är-mycket. fredlig, uppfört sig vänligt och välvilligt emot de hitkomne finnarne. För. svenskarne, hvilka för sina fordna medbröder. finnarne hysa starka sympatier; måste det vara sårande attförnimma sådana ensidiga och orättvisa omdömen, som stundom stå att läsa i-en del finska tidningar, uti hvilka, på vederbörandes föranstaltande, hvarje tillfälle begagnas att sätta svenskarne och deras samhällsförhållanden i mindre fördelaktig dager, och der i svenska tidningar förekommande bröttmålsberättelser anföras såsom bevis på den stora immoraliteten i Sverge, allt i öfrigt att för den finska allmänheten framställa svenska samhällsskicket såsom, afskyvärdt och en återförening med Sverge såsom förderflig för Finland. Sinnesstämningen i Wasa län röjer i allmänhet :tillgifvenhet för Sverge; och allmogen, åtminstone den svenska språket talande, önskar af hjertat att återkomma: under Sverges spira. Deremot äro ståndspersonerna, i synnerhet embetsoch tjenstemän samt Hander FSD AMPERE SATANS AA PE ATTANS INRE VIN VEDR — ,