Aftonbladet – 12 april 1855, sida 1

men, tillade han doft och lade handen på Philips arm, vär det sannt att ni hatar Mådard och att ni beslutat döda hohom?.:. aJa, jag hatar honomn, svarade Philip, soch jag skulle anse det för en lycka att känna menskligheten från ett dylikt viduner In Ja, låtom oss döda honömp, utropade tysken med: kraft; för att hindra ormen bitas måste hufvudet krossas, för ätt bryta trölleriet, måste trollkarlen bort!.:., Endast detta räddningsförsök återstår mig. ..n I-alla hänseenden kan denna menniska ej länge undgå sitt välförtjenta straff. Men framför allt böra vi nu upptänka ett medel att gripa honom, då han kommer hitåt, ni Hartmann måste säga oss huru vi böra handla. Sålunda påmind om ögonblickets vigt, började gubben ånyo undersöka platsen. Efter några ögonblicks funderande återtog han. Det der gamla svarta rucklet ni ser der borta är Tombe-Isoire, hvarest Mådard bor, och enligt all sannolikhet är det derifrån han kommer, och dit han ämnar fly undan, såledeg bör detta ställe isynnerhet väl bevakas. Flera personer måste också posteras wvid2vwvägen för att kunna kasta sig öfver honom då han springer förbi. Arbetarne med sina verktyg stå bäst till om de uppställas längs: efter planket vid Tombe-Issoire; vid första alarm böra de rifva neddet, hvilket ej blir svårt, emedan hela rucklet är gammalt, och instörta i huset. Framför allt måste nedgången till hvalfven bevakas. Olyckligtvis vet jag icke om det finns här på slätten någon brunn-genom hvilken Mådard kan komma upp; i alla fall göra vi bäst att smyga oss bakom skjulet vid Dödsträdet; der äro vi föröfrigtnog nära den unga damen att ingenting-ondt kan hända henne. Jag anser-dettahandlingssätt för det bästa, och jag hoppasatt vi derigenom ändtligen skola ye fånga bofven. Philip var nöjd med-Härtmannssförtslag och skyndade att sätta det i verket. Han gick åter in på krogen och utdelade der sina order, hvilka