Aftonbladet – 12 april 1855, sida 1

STOCKHOLM, den 12 April. Äfven några ord uti den stora frågan. (Slut från gårdagsbladet.) Det har inom vårt sambälle endast varit det hemliga utskottet förunnadt, att af de politiska förhållandena veta något positift, och det utgör säkerligen något eget för vårt land, om det i verkligheten företer tolf män, tagna ifrån de särskilda stånden, utrustade med så erkända och pröfvade statsmannaegenskaper, att ett helt folk ifrån deras hemlighetsfulla åtbörder kan draga några tillfredsställande slutsatser. För oss andra har ifrån det hemliga utskottet likväl ingenting för omdömet vägledande kunnat inhemtas. Endast gissningarnes fält har i afseende å vår regerings politik varit svenska folket medgifvet; och detta fält är, som man vet,. oändligt vidsträckt... Då lagstiftningen, då folkets ombud låtit sig bärmed. nöja, återstår i afseende å neutralitetsförklaringen ingenting att säga. En adlig brukspatron, en betydande grosshandlare, en till följd af sitt yrke fredspredikande prest, och en borde, van att tacka för allting, bafva hvar och en inom sitt stånd föreslagit en tacksögelseadress för den stränga neutralitetsförklaringen, och Rikets Ständer hafva på svenska folkets vägnar iunderdånighet tackat, och sålunda lemnat ett förskott å svenska folkets stämning för fredspolitiken quand-meme. Får man likväl härifrån draga den slutsatsen, att Sverge vill och bör bibehålla freden till hvilket pris som helst, för att stilla och i ro få sköta sina fredliga yrken så länge den ryska öfvermakten efter sin häfdvunna statskonst, under afvaktan af folkrörelser eller andra förvecklingar inom de större . europeiska staterna, behagar tillåta oss utgöra en nationalitet, och att inför envåldsmakten framställa .obehaget af ett angränsande folk med tryckfrihet och fria statsinrättningar? Den lugne betraktaren afbryter tvifvelsutan härvid med det naturliga inkast, och med frågan om Sverge och Norge i verkligheten ega några stridskrafter svarande emot behofvet, för att kunna inkasta sig uti ett krig emot det, i de flestas föreställning, så fruktansvärda Ryssland. Den redan i förbigående helt lösligt omnämnda vårsolsartikeln i Svenska Tidningen för den 30 Mars, lemnar en dyster framställning om Sverges militärväsende. Ehuru vi just icke äro ibland dem, som gjort oss till en vana att se allt i solskensskimmer, så tro vi dock icke att det härmed förhåller sig så fasligt illa som besagde artikel låter påskina; men långt ifrån att vilja lägga artikelförfattaren dess otvifvelaktigt å någon sakkännedom fotade uppriktighet till last, hålla vi honom derföre räkning, såsom en nyttig fingervisning att ej drifva de sangviniska beräkningarne å våra utvägar till någon öfverdrift, i fall ens några beräkningar skulle kunna :komma i fråga. Otvifvelaktigt är att vi kunnat och bordt vara mycket bättre rustade, om vi sedan längre tid tillbaka hade haft en militärförvaltning, som, under åsidosättande af en understundom till löje gränsande Uniformomani, ifrån en mera vidgad synkrets uppfattat det rätta målet för sin bestämmelse; men vid antydan af så väsentliga och stora: brister som Svenska: Tidningens artikel innehåller, bör likväl icke förbises att allt är: relatift och nderordnadt hvad man har i tankan. Vore-denna, att man skulle handlat endast med de krafter vi ega, utan samband: och utan planmessigt uppgjord samverkan med de europeiska stormakterna kasta oss i krig emot Ryssland; så innebure det ju: en galenskap; och ett sådant förfarande ligger ju alldeles utom frågan. Ingen förståndig menniska lärer väl