Aftonbladet – 11 april 1855, sida 2

— riere dEnfer, långsamt framåt Hålvägen. Mörkret inbröt, och de-stora träden, hvilka omgåfvo vägen, ökade ännu mera: skymningens skuggor. Någraljus tändes häroch der ide längs efter landsvägen spridda kojorna. Bakom dessa kojor lågovidsträckta, ehuru kala fält: -Men undantag af en halffull gesälls -hesa sång och det dofvabullret af-en aflägsen forvagn, störde ingenting aftonens tystnad. is å De begge vännerna voro insvepta i gråa kappor, då mycket på modet vid nattliga promenader; de voro för öfrigt beväpnade och kastade emellanåt oroliga blickar omkring sig. Abben bröt ändtligen tystnaden. Nu kunna vi icke-vara långt ifrån det ställe hvarest polisagenterna skulle vänta oss. Men apropos, Philip, hvarför har du stoppat på mig elddon och vaxljus?Det måste väl aldrig vara din mening att vi skola gå ned i de farliga hålorna igen?b — . z Kanhända ! Om vi icke lyckas få tag i bofven här uppe, måste vi söka upp honom i håns hålor ! f Djefvulen annamma honom! utropade abben. Och def -lilla stackars Sylvia som just kommer ut i qväll!, Lussan rynkade lätt pannan: å Se så den, fortfor han; blir du nu stött igen? Kan man då icke uppresa ett helt tempel: åt: vänskapen, och: ändå: gömma en liten vrå åt kärleken? ::du är svartsjuk, Philip! sv. Men om vi nu måste ned i skuggornas rike igen, så undrar jag just på hvad sätt det skall tillgå. --Medard har förstört trapporna vid -Val-desGråce och Rue Vaugirard; och abbe de la Croix har nyss:berättat mig att det galleri; hvilket satte hvalfven i förbindelse .med--det underjordiska templet, velkså blifvit sprängdtv:sDe satans falskmyn tarnes trappa återstår icke heller; du vet ju