Aftonbladet – 11 april 1855, sida 2

NYRRRRANNDSSEF ORSA, 6 UFERTES P5 UPAMRAMISIPTECIES räkning. (Slut i morgon.) TEE EET Utrikes Korrespondens-artikel. (Från Aftonbladets korrespondent.) Berlin den 31 Mars. I våra politiska kretsar -betraktar-mande med så mycken ifver utspridda fredsryktena med mycket misstroende. Man vet bestämdt att kejsar Napoleons resa till London icke kommer att omintetgöra hans: resas tillKrim, och man anser det omöjligt att alla desss oerhörda ansträngningar , det myckna. bloö som utgjutits och de enorma uppoftringarne at alla slag.icke skulle leda till annat resultat än till en diplomatisk red, af hvilken Ryssland ensamt -skulle-draga fördel. Finns de väl någon icke-rysk menniska, som icke begriper, att alla de förbindelser som -czaren kunde ikläda sig i afseende på en fri :segelfart på Donau, inskränkandet af sin: flotta i Svarta hafvet o. s. v. skulle bli brutna sedan freden väl en gång blifvit afslutad? Ryssland beräknar mycket väl att för att kunna kontrollera fredsvilkorens uppfyllande man skulle vara nödsakad att begynna ett nytt krig, och att vestern, förutsatt. äfven att de närvarande: allianserna kunde: ega bestånd , skulle betänka sig två gånger, innan den började kampen på ny räkning. Man kan förutse, att resultatet af-en sådan fred som den man nu påstår vara i görningen skulle vara ett återupplifvande -f den heliga alliansen. : Ryssland, Österrike och Preussen skulle : bli. innerligare förenade än någonsin, och öfverensstämmelsen mellan d: absolutistiska makterna skulle bli så mycke: större just till: följd af den öfvergående oenighet som -hotat att skilja dem. År detta det mål dit Frankrike vill komma? Ser det häri vilkoren för sin unga dynastis bestånd? Man kan, man vill icke: trordetta. Frankrike har icke genom detta krig vännit någön ära, och det kan omöjligt för egna förluster finna en tröst deri att England lidit ännu större oct vid Sebastopol funnit sitt 1812. De halfofficiella tidningarnes fredsfanfarer och Drouyr. de PAuys resa till Wien kunna icke förminska betydelsen af dessa. ovedersägliga fakta. Det är derför man här inom politiska kretsar temligen allmänt föreställer sig, att situationen snart åter skall bli klar och Wienerförhandlingarne uppskattade till sin verkliga betydelse, så att man får veta, om Frankrike endast velat vältra hela ansvaret för kriget: f-rtsättande öfver på Tyskland, eller om er verklig öfvertygelse att vestermutan Tyskland icke kan lyckas besegra Ryssland förmår Frankrike att intaga en: ställning, som mar skulle tycka vore oförenlig med den nuvarande dynastiens traditioner. Hvad Preussen angår, så bär det med stor: tålamod sin isolering och förnedring: Inga framtida eventualiteter innebära någonting hugneligt för Preussen. Fredens afslutande skulle ha till följd att bekräfta dess uteslutande från de europeiska stormakternas råd. Man vet, ått vestmakterna beslutat, att om Preusser framhärdar i sin s. k. neutralitetspolitik icke gifva det någon del i det definitiva fredeslutet, :somr då: blott: skulle meddelas: tyska för-: bundsdagen, der Preussen kunde sluta sig till detsamma på samma sätt som Sachsen-Coburg: och Eiestenstein.. Om återigen kriget ånyo uppblossar, uppstå ännu större faror för Preussen. Det kunde t. ex. bli inbegripet med ut: den blokad hvari Östersjöprovinserna åter skola försättas. Då skulle det utan tvifvel för att sätta kronan på: verket sluta med att görs någon demonstration, mobilisera trupper, uppställa en armåkår vid Rhein. ... Men: hvad skulle det då bli af dess förnämsta argument, att det vill afvakta att krisen skall gå öfver utan att behöfva uppoffra menniskor och penningar? Det skulle ha förstört finanserna och rubbat handel och vandel genom landtvärnets uppbådande, utan att derigenom ha förvärfvat sig hvarken någon fördel eller någon aktning. Långt bättre hade då varit att sluts sig till vestmakternas allians och icke ohjelpligt bryta med allmänna opmionen i Tyske land. I sin ytterliga förlägenhet tänker Preussen åter på ett platoniskt anslutande till de fyr: punkterna och Wienerprotokollet af den 28 December, och att på denna väg kunna komma in i konferensen. Men vestern fordrar allvarliga förpligtelser och ett eventuelt, men under vissa förbållanden bestämdt aktivt deltagande i kriget. Frågan är alltjemt sväfvande och då de rainisteriella preussiska korrespondenterna säga, att vestmakterna inbjudi Preussen att underteckna nämde protokoll. glömma de att tillägga, att det är Preussen som vill inskränka sig till ett betydelselös! undertecknande af ett mycket, obestämdt och elastiskt protokoll;-vehuruvestmakterna,7 såsom vilkor för deltagande i konferenserna. fordra någonting högre eller åtminstone mera allvarligt och reelt. Jag bör icke dölja för er, att äfven Östervikeg beteende på den allra sednaste tiden väckt någon oro hos Rysslands fiender. Militirkonventionen, som skulle afslutas i Paris, går föga fraitåt. Österrike skrifver skarpa noter: och: cirkulärer för att visa, att, om det icke gör någonting, ligger skulden hos Preus sen, Men en bestämd medverkan från Österrikes sida skulle ofelbart draga Tyskland och Preussen med sig. Man kan då lätt pvegripa Preussens vrede, att dess rival på så skickligt onmtt företår att förvärfva giv svmnatier utan