Aftonbladet – 7 april 1855, sida 2

sen gånger nej! utropade han och stampade häftigt med foten i golfvet, Jag förnekar denne usle far... heldre spelaren! ...p I samma ögonblick tände han på pappershögen, och stående framför spiseln betraktade han tyst huru det förstörande elementet fullgjorde sitt värf; emel:anåt makade han några utåt kanten fallna bref närmare den allt förtärande lågan, och då det sista fragmentet försvunnit, samt den sista gnistan dött på de svarta askbladen, lyfte han sina ögon mot höjden och sade med sakta röst: Min mor... arma Lucile ..-. är du nöjd ? Derefter satte han sig framför bordet och försjönk ånyo i djupa tankar. En sakta knackning på dörren väckte honom ur hans drömmeri. Det var Chavigny som inträdde. Pbhilip,hvilken befann sigi ett af dessa ögonblick då själen isynnerhet är känslig för ljufva rörelser, mottog den lille abben med mera innerlig hjertlighet än vanligt. Back, är det du Chavigny! sade han och räckte honom sin hand; jag har icke sett dig på så länge, hela två dagar... jag ver till och med rädd att hafva stött dig sist med min häftighet och dåliga lynne... men du vet väl, min stackars vän, att jag ofta behöfver öfverseende; om du visste hvilka grymma händelser jag nyligen upplefvat! Det skulle jag veta, om Orest hade det minsta förtroende till Pylades,, sade Chavigny i lätt förebrående ton; men under den löjliga förevändningen att man är lättsinnig blir man behandlad som en främmande . . Men icke vill jag göra någon scen ... se här min hand, och intet gnabb mera... Nå hur är det med din arm?... Hvad ser jag?... Förbandet bor.a!... En arm som skulle bäras i band öfver fyratio dagar... Är du vansinnig... fort hit med en bindel... hör du icke...