Aftonbladet – 7 april 1855, sida 2

Långfredagskonserten. Det gifves väl få större tonverk, måhända ej något enda, som visar en så fullkomlig förening af den högsta artistiskt-poetiska fulländning och allmän fattlighet som Skapelsenn. Öfverallt har detta erkänts; måhända dock ingenstädes så lifligt som här, der det herrliga verket under en så lång följd af år utgjort och troligen ännu länge skall utgöra ett at de mest vackra och betydelsefulla momenter af långfredagens firande. Äfven denna gång gafs musiken två dagar efter hvarandra för ett så mångtaligt auditorium som salongen möjligen kunde rymma. Repetitionen sker nemligen äfven publikt, men upphör darige nom egentligen att vara repetition, emedan rättelser och enskilda ställens omtagning ej kunna ifrågakomma; om emellertid ett par ojemnheter här och der förekommo, så kan dock gårdagskonserten i sin helhet ej sägas hafva lemnat billiga önskningar ouppfyllda.