Aftonbladet – 5 april 1855, sida 2

vv å åtta fot, uppnådde han en annan något större öppning i röret, i hvilken båda nu inkröpo. Vi veta redan att gångarne på flera ställen bestodo af tvenne på hvarandra byggda våningar; detta var fallet med den del i hvilken de falska myntarne uppslagit sin verkstad. Små backar, eller här och der uthuggna trappsteg förenade de lägre hvalfven med de öfre, så att man utan svårighet kunde intränga i begge. Chavigny och Mdard befunno sig således nu i de öfre gångarne, och abben kände snart nog igen dessa labyrintiska gallerier från hvilka han bibehållit ett så grymt minne. Hålornas son gick framåt med snabba och tysta steg, Chavigny följde honom med lampan i handen. De gingo så fort att hvarje samtal var omöjligt. Abben hade visserligen gerna önskat veta hvarthän han fördes, men Medard besvarade aldrig hans frågor. I hvarje ögonblick ändrade de. galleri och riktning; det förekom abben som om de alltid gått rundt omkring samma punkt, men oaktadt de otaliga vägarne hvilka korsade hvarandra visade Medard ej ett enda ögonblicks tvekan eller förlägenhet. Vid inträdet i en af tjocka pelare stödd atelier stannade han plötsligt och visade Chavigny att flera af dessa pelare voro underminerade; svafvel och fnöske voro redan ditlagde, så att krutet vid första antändandet ögonblickligt skulle fatta d. Val-de-Gråce, sade han med ett förfärligt leende. Val-de-Gråoce! upprepade Chavigny; är det derigenom som ni släpper ut mig? Men hvar är trappan ? Mådard visade på pelarne. Hvad för slag ! utropade abben som nu ändtligen begrep Mdards halt på detta ställe, ämnar ni verkligen spela nunnorna ett så ful